Anna Janssons bok<br>ger oss kalla kårar
Det är inte utan att det går kalla kårar längs ryggen efter endast några sidors läsning i Anna Janssons nya bok "Främmande fågel".
Och må den inte drabba Gotland lika hårt i verkligheten som i hennes bok. Där får fågelinfluensan fruktansvärda följder, inte bara i form av dödsfall utan också mycket annat. Gotlänningarna blir som galna under hotet av influensan. Vårdpersonal hotas till livet, smittade familjer trakasseras, invandrare beskylls vara ansvariga - precis som judarna under pestens tid pekades ut som medskyldiga.
*
Liksom i flera av sina tidigare deckare/spänningsromaner förlägger exgotländskan Anna Jansson handlingen till platser hon väl känner till sen förr.
I den nya boken händer mycket i Klintehamn, där hennes föräldrar ännu bor, och för att ta hand om de smittade från fågelinfluensan har hon "återuppväckt" Tallbacken, det annars nu övergivna sjukhuset i Follingbo som en gång i tiden vårdade de tbc-sjuka.
Anna Jansson är ju själv sjuksköterska och ett sjukhus är en miljö hon känner. Även i övrigt märks att hon är på "sin mammas gata" var gäller vård, mediciner och annat.
Och hon har fler kontaktpunkter just med Tallbacken. Under tbc-tiden arbetade hennes mamma Barbro där som sjuksköterska - och en av de tbc-drabbade patienterna var hennes pappa, Bernt Karlström. Det var faktiskt där de träffades för första gången, mamma Barbro och pappa Bernt, hon som sköterska och han som patient!
*
Även i Annas nya bok spirar en del romantik i Follingbo. Men mest är det död och elände. Och man kan dra paralleller med mamma Barbro och tbc-tiden. Barbro ställde upp trots att hon riskerade att smittas. I fågelinfluensans tid är det annorlunda.
Vårdpersonal sjukskriver sig eller vägrar komma till jobbet av rädsla för smittan. Andra vågar, och det blir en berättelse om mod och rädsla och skräck för döden.
Det handlar också mycket om relationer. Om känslor och medkänsla, om livets jävligheter och livets ljusa sidor.
Anna Jansson kan skriva om sånt utan att det verkar konstlat eller konstruerat så som det annars kan kännas i många andra deckare.
För en deckare är det, trots influensan. I en av sina tidigare deckare förlade hon en mordplats till Valla kvior i Klinte, nu hittas en av de mördade vid Värsände kvior. För övrigt inte långt från den plats i Klinte där bokens kvinnliga kriminalare Maria Wern är bosatt.
*
Anna Jansson har lyckats skriva ännu en fängslande roman. Dessutom aktuell. För det scenarium som Anna spelar upp blir mer levande nu när vi verkligen fått fågelinfluensan till Gotland, och man får liksom lättare att tänka sig in i bokens hemskheter. Utan att därför behöva skrämmas och överdriva influensans farlighet.
En spännande och lättläst bok. För Anna Jansson har ett språk med flyt, lättillgängligt och lättsmält. Sidorna bara fladdrar iväg.
Så jobbar vi med nyheter