Annas kärleksförklaring till russen och Lojsta hed

Många hästintresserade och de som speciellt värnar den gotländska "vilda" russtammen samlades som brukligt den gångna helgen för studera den nya hingsten som släpptes samman med stona och den övriga flocken på Lojsta hed.
Andra har kanske besökt Roma kungsgård sommaren 2006 för att se den utställning där umeåkonstnären Anna Ericsson kärleksfullt skildrat flocken av russ med sina flyktiga skisser och härliga akvareller.
Om några dagar kan man också läsa den bok hon redan från början planerat när hon för fem år sedan kom till Lojsta hed och blev förälskad i hästarna och "haidi" - russens rike där strövat omkring i samma skog i tusentals år.
*
Boken "Lojsta hed - russens rike" är inte bara en del av den gotländska kulturhistorien, det är framför allt en kärleksförklaring till ett liv i frihet och en påminnelse om att dessa hästar är födda att leva i flock under bar himmel.
I förordet skriver hon om att detta och i boken ger hon sin egen bild av Lojsta hed med sina vackra bilder och poetiska texter - med betoning att det här är på riktigt.
Utställningarna som visats i Umeå, Sundsvall, Roma och Stockholm var inga egentliga etappmål i henne russprojekt, men det är boken som varit henne stora mål sedan hon för fem år sedan för första gången guidades runt på Lojsta hed av Börje Johansson.
I en bok är det ett helt annat format på bilderna och den stora utmaningen har varit själva texterna där hon sovrat och valt ur sitt eget mycket större material.
Det är fem års studier och observationer från parken som här sammanfattas i den bok hon själv så länge saknat. Tidigare hade hon bara stött på en bok, Barbro Ejendal och fotografen Håkan Holmströms "Russen på Lojsta hed".
Anna Ericssons intention har varit att komma så nära russen som det är möjligt. Hon beskriver dem med deras namn och varje enskild individs egenskaper. Förlaget Dialogos har hela tiden trott på idén och stöttat projektet och det är Anna själv som sedan formgivit boken.
Ytterligare ett sätt att komma hästarna nära har varit att skriva om russen under årets alla årstider. Det har under åren blivit många resor till Gotland för att beskriva själva känslan, och inte bara ge en bild av sommaren, jippon och turisterna som letar sig till Lojsta hed. Här finns hjärtat med, förälskelsen till hästarna och naturen, och till det unika.
Samtidigt som hon också tecknar historien skapar hon också dofterna. "Russen luktar inte häst, de luktar skog".

*
Anna Ericsson, med rötterna på Gotland på morssidan och sommarvistelse i Fröjel under sin uppväxt, har alltid haft en kärlek till hästar och livet på hästryggen, liksom till måleriet. Men det tog henne nästan 40 år innan hon satte sin fot på Lojsta hed, trots uppväxten bara några mil därifrån.
Till vardags arbetar hon som journalist och tecknare på Västerbottens-Kuriren och konst- och bokprojektet har hon drivit parallellt med arbetet på tidningen.
Nu finns den kärleksförklaring till russen och Lojsta hed som många saknat.