Portarna öppnar 16 mars för 260 utställare och värdet av de utställda föremålen uppskattades för något år sedan till 10 biljoner euro.
Förra året såg ungefär 100 000 de utställda föremålen, trots inträdet på 55 euro.
Hit kommer samlare för att finna den missade länken i sin kollektion, här samlas museicheferna i förhoppningen om att göra nya upptäckter som de kan införliva med sina samlingar.
Svenska konstnärer
Och hit vandrar vanliga besökare som under en dag vill se och njuta av all den konst som oftast är otillgänglig och döljs i privata samlingar.
Och inte minst, här kan man se marknadens pris på föremålen, till och med sådana som kan dyka upp på auktioner på Gotland oftast både en eller två nollor billigare.
Här finns de mest prestigefyllda antikhandlarna tillsammans med gallerier som specialiserat sig på det bästa av modern konst. Sverige har en enda utställare, Åhmells i Stockholm.
Dock brukar svenska konstnärer finns med, den i år jubilerande August Strindberg är mycket eftertraktad här, liksom Anders Zorn och Carl Larsson och bland formgivarna Axel Einar Hjort.
För något år sedan förundrades jag över en gotisk träskulptur med utsökt kvalitet i klädedräktens veckbehandling, Madonnan och barnet, som minde mig om en skulptur utställd på Gotlands museum. Hur kunde ett föremål av detta slag alls vara till salu?
Baktill fanns en liten förteckning som berättar om skulpturens ägare från artonhundratalet till idag. Proveniens är viktigt i de här sammanhangen!
Intill var ett tidigmedeltida kapitäl med dekor som fick mig att associera till vikingatidens mönsterskatt. Och jag anade att en enda såld dyrgrip förmodligen gav en årsinkomst för ett helt litet företag!
Överträffar museerna
En japansk expert på porslin presenterade foton i storformat av enkla interiörer från japanska fabriker och lantarbetarhem; ett snedljus strilade över de väl använda tingen och fick betraktaren att associera till Vermeer van Delft.
Fotografens namn var Marrigje de Maar och priset omkring 60 000 svenska kronor. De flesta bilderna såldes första dagen.
Tavelsamlingar av holländskt 1400-1600-tal med Lucas Cranach, Peter Paul Rubens och Peter Brueghel den äldre och yngre överträffar museernas kollektioner. I ett kabinett med rutigt kassettgolv sitter bilder tätt, tätt, i svarta ramar.
I år stoltserar mässan med både en Rembrandt och en Rubens. Även en teckning, en studie av Leonardo da Vinci finns bland de föremål som säljs.
I årets katalog finns många Mirò, några Picasso, Chagall, Fernand Leger, Lucio Fontana och Yves Kleins blå Nike från Samotrake.
Sant konstäventyr
Min favoritmonter brukar vara belgaren Axel Vervoordts.
Enkelt och nästan asketiskt uppbyggd med trägolv, hyllor, väggar och podier i jordfärger.
Här blandas åldriga möbler och hantverk av anonyma mästare från medeltid och renässans med egyptiska skulpturer och föremål från Asien som kan vara 4 000 år gamla.
Och detta tillsammans med nutida abstrakt konst: en Fontana, en Ad Reinhardt, eller en skulptur av Anish Kapoor. Vervoordts intentioner är något vi skulle vilja nå fram till på Körsbärsgården.
I en annan prisklass förstås.
Maastricht är ett sant äventyr in i konstens, formens och de antika föremålens värld, ofta överträffar mässan museernas utställningar.
Dessutom blommar ju tulpanfälten runt omkring.