Äntligen blev Evas granithjärta bofast på ön

Konstverket "Hjärtat" pryder sin plats på konstmuseets gård i Visby. Ända sedan Eva Langes utställning på konstmuseet sommaren 1999, har länsmuseet drömt om att få permanenta hennes "Hjärtat" på gården framför museet. Nu har medel från Kjell och Marie-Charlotte Wimans Kulturfond gjort detta möjligt och i lördags fanns konstnärinnan själv på plats för att avtäcka konstverket.
Vid utställningen 1999 fanns "Hjärtat" med tillverkat i betong men nu är materialet röd hård bohusgranit.
Eva Lange brukar bo i Sproge på somrarna.
- Jag kom hit 1964, blev blixtkär och förlorade mitt hjärta till Gotland, säger hon.
Vad är då mer naturligt än att hennes "Hjärtat" ska finnas kvar här?
Eftersom hon har bra arbetsmöjligheter och närhet till barn- och barnbarn så bor hon i Stockholm, annars skulle hon bosätta sig på Gotland permanent, säger hon.
Eva Lange lockar under arbetets gång fram sina figurer ur graniten och när hon hittar rätt så känner hon en obeskrivlig lättnad, berättar hon.
Hon strävar efter det rena uttrycket och graniten lämpar sig perfekt för ändamålet.
Innan hon ger sig i kast med stenen arbetar hon i lera, frigolit och gips.
- Att arbeta är att ta bort. Det får inte ge fel skugga. Det är som med talet - man ska formulera sig tydligt, säger Eva Lange.
Hon använder sig också av ljud under arbetets gång. När hon slår mot stenen ska det säga "donk" istället för "klang", det är ljudet som styr arbetsprocessen.
"Hjärtat" består av en stor hjärtmuskel och upp ur den öppnar sig aortan som en blomkalk.
- Den öppnar sig för att släppa ut själen som flaxar till himlen, säger hon.