Äntligen kan vi läsa Neogard efter 270 år

Äntligen!Nog kan man uttrycka sig så om ett arbete som var klart för tryckning på 1740-talet men först nu ges ut. Efter cirka 270 år.Det handlar om Östergarn-prästen Lars Neogards "Gautauminning", ett mäktigt och för forskarna välkänt verk men först nu publicerat i Gustaf Adolf-akademins skriftserie.

Titelsidan på Lars Neogards "Gautauminning" som aldrig blev tryckt och utgiven.

Titelsidan på Lars Neogards "Gautauminning" som aldrig blev tryckt och utgiven.

Foto:

Kultur och Nöje2009-12-12 04:00
"Thet Gothlendska Tungomålet" är titeln, och för kunniga kommentarer svarar Lars Wollin, professor i nordiska språk i Uppsala.
Varför Neogards arbete aldrig blev tryckt vet man inte, men en teori är att det kom i skuggan av Jöran Wallins "Gotländske samlingar".
Nu är det inte hela "Gautauminning" (kan översättas med "Att minnas kring gutarnas ön") som publiceras utan endast det största och viktigaste kapitlet, språkkapitlet, som handlar om gutamålet. Hela verket omfattar över 400 foliosidor, och kapitlet om gutamålet utgör en drygt tredjedel av det.

Lärd präst
Neogards manuskript finns bevarat i två exemplar, ett i Uppsala, det andra vid landsarkivet i Visby. Många har använts sig av det, bland andra Ihre och bröderna Säve.
Neogard, som tillhörde en gammal gotlandssläkt, var en ytterst lärd präst och Lars Wollin ger högt betyg både åt honom själv och hans verk. "Det saknar motstycke", skriver Wollin, och "språkkapitlet är i särklass och ger Neogards text en rangplats i hela det tidigare 1700-talets svenska språkvetenskap".
Men Neogards arbete är också ideologiskt/politisk. Det är svenskpatriotiskt och det är danskfientligt. Han skriver till exempel att danskan är "ett stänande eller stånkande".
Han framhåller också att gotländskan (han använder inte uttrycket gutamål) är det språk som används på den gotländska landsbygden och inte det man talar i Visby. Där har främmande inslag förstört språket som därför innehåller "mycket strunt".
Neogard härrör gotländskan från "det gamla götiska språket" som han anser mycket ädelt. Och han menar att ingen annan dialekt än gotländskan har så starkt bevarat likheten med den ädla gamla götiskan.

Kulturgärning
Wollin ägnar ungefär halva boken åt kunniga och intressanta kommentarer, sen följer Neogard själv. Först med en samling grammatik, sedan med en ordlista som han inte gör några anspråk på att vara fullständig. Istället har han valt att ta upp sådana gutamålsord som skiljer sig mera markant från svenskan.
Utgivningen av Neogards språkkapitel är något av en kulturgärning, Visst skulle det vara fantastiskt att kunna trycka också resten av Gautauminning med kapitel som "Gotlands första vpfinnande (upptäckt, red anm) och beboende" och "om the på Gothland wanliga seder, bruk och hwarjehanda förehafwande". Kanske något för landsarkivets skriftserie?
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!