Den engelska miljöjournalisten Michael McCarthy har levererat en fantastisk bok som alla med en gnutta intresse för miljöfrågorna - i synnerhet klimatfrågan - borde läsa. Titeln "Farväl till göken" (Say Goodbye to the Cuckoo) låter ana att det handlar om en art i minskande antal.
Michael McCarthy tar läsaren med på flera mycket intressanta resor till både fåglars häckningsområden i Storbritannien och till arternas vintervisten i Afrika, söder om Sahara. Han väljer ut art efter art som i dagens England för en tynande tillvaro. Fåglar som britterna lärt känna och uppskatta i århundraden, som kanske inte kommer att finnas kvar mer än som spillror på vissa platser. Näktergal, tornseglare, grå flugsnappare, gök, turturduva, grönsångare - alla har de två saker gemensamt: klimatförändringen håller på att knäcka arternas brittiska bestånd och de övervintrar alla söder om Sahara.
Författaren ställer frågan retoriskt: Vad skulle det innebära om vårens budbärare slutade komma? Skulle det spela någon roll? Skulle det vara som att förlora hoppet? undrar han och ger sig i väg på flera studieresor för att kunna berätta i detalj om vad som påverkar de arter som varje år flyger mellan Afrika och Europa.
Under det år som han samlade information till boken träffade han många experter på olika arter och på fåglarnas flyttning. Han berättar om dagens forskning och han fördjupar sig i sådant som är utmärkande för en del utvalda arter. Det blir mycket renodlad fågelkunskap men också en hel del berikande kulturhistoria.
De arter Michael McCarthy beskriver minskar i alarmerande takt. Länge betraktade man fågeljakten i södra Europa som ett av de stora hoten. Tillfälliga extrema vädersituationen kunde också påverka antalet flyttande fåglar. Men nu tycks situationen vara mer allvarlig än så. Vi står inför en långtgående förändring som redan är synlig.
När det gäller göken kan det vara flera faktorer som påverkar. En av dessa tycks vara de allt varmare vårarna som gör att de stora insektslarver som göken lever av, kommer fram tre veckor tidigare än annars. Det betyder att gökens stapelföda inte finns där som vanligt när fåglarna har anlänt efter sin långa resa. I många generationer har fåglarna "lärt sig" att det väntar ett skrovmål på feta larver. Plötsligt är maten väck.
Grönsångaren rapporteras minska i Storbritannien med 67 procent, sydnäktergalen med 60 och mellan två inventeringsår minskade törnsångarpopulationen med 77 procent. På ett år!
Samtidigt har andra arter som inte behöver korsa Sahara börjat öka. Gransångaren med 46 procent, svarthätta med 62 procent sedan 1994.
Boken har översatts av Lennart Nilsson som avslutar med att göra flera intressanta kommentarer och förklaringar. Han går också in på hur situationen är för svenska långflyttare och menar att det är ungefär lika illa i Skandinavien som i Storbritannien.
Michael McCarthys "Farväl till göken" är en utmärkt julklappsbok till alla som är intresserade av naturen i allmänhet. Den är intressant, förefaller väl underbyggd, trevligt skriven och förmedlar ett viktigt budskap.
Boken är utgiven på Ellerströms.