Pigge hotar med att han är osäker på om han ska fortsätta att driva företag på ön. Frågan är vad Pigge egentligen hotar med. Menar han att han tänker flytta sina företag från Gotland? Eller menar han lägga ned? Eller vad menar han?
Att företagare, direktörer och entreprenörer hotar med att lämna det där som de brukar kalla "sandlådan" är numera ett urmodigt knep som praktiserades av storföretagare i vårt land på 1990-talet.
Storföretagens direktörer skrek på den tiden ut sin ilska över att politikerna inte förstod vad en toppdirektör var värd och vad de betydde för Sveriges väl. De önskade särskilda förmåner och klagade på de höga skatterna. Politikerna kontrade med att säga att storföretagen och deras direktörer försåg sig med alltför stora förmåner ändå och att det skadade vanligt folks syn på rättvisa.
Storföretagen, med exempelvis jätten Ericssons vd Lars Ramqvist i spetsen, drev en kampanj där han hotade med att 600 svenska toppdirektörer skulle lämna landet om inte politiker och folket förstod hur oumbärliga de var för landets ekonomi och framtida välfärd.
Att 600 företagare och toppdirektörer skulle lämna lilla Sverige presenterades som en alarmerande samhällsfara. Jätten Ericssons vd, Lars Ramqvist, flyttade till och med hela huvudkontoret till London. Det talades om massflykt av toppdirektörer och företag.
*
Men det visade sig ganska snart att allt var luft och tomt prat. Vem skulle plötsligt ta hand om 600 svenska företagare och toppdirektörer utomlands? Vem skulle anställa dem? Det hela ebbade ut och betraktas nu som gamla barnsligheter som borde glömmas. Några av de där toppdirektörerna som skrek värst, och hotade med att flytta hela företag utomlands, är nu inblandade i olika rättsprocesser kring förfalskade fakturor och otrohet mot huvudman. Lyckan kommer och lyckan går. Och jätteföretaget Ericsson flyttade huvudkontoret tillbaka till Sverige…
Själv har jag kommit och gått i många år på den lilla ön Fårö där jag sitter och skriver. Många gånger har jag varit förbannad på andra här ute. Åtskilliga gånger har jag sagt - nu får det vara nog. Hur kan jag vara så inskränkt att jag inte kan befria mig från den här ön, har jag frågat mig själv. Men jag är kvar.
Det som alltid överväger till den här lilla ensliga öns fördel är allt som jag fått och lärt av dem jag träffat här ute. Det jag lärt mig är inte företagande eller entreprenörskap och sådant - utan det är något som jag kallar insikt och kultur. Det är inte kulturen där ute i stora världen utan det är den lilla vardagens kultur och insikter - människor emellan.
Här på Fårö finns också toppdirektörer och storföretagare, tror jag, men de säger inte så mycket på en sådan här liten plätt. De är mer än nöjda om de kan få en egen orörd talldunge för sig själva och bygga en villa. De deltar inte i öns näringsliv eller bråkar med myndigheterna i Visby och de kommer hit ut efter midsommar och försvinner i början av augusti. Resten av året är det tyst och stilla.
*
Men det här kan ändras snabbt. Den kan vara en tidsfråga, eller bara ett tillfälle, som avgör när den förste superentreprenören upptäcker lilla Fårö och vi får se de första stora kryssningsfartygen ankra upp inne i Sudersandsviken…
Därför vet jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när Pigge hotar med att sluta som turistentreprenör i Visby. Kanske kan Pigge kan tänka sig att flytta sina företag hit ut till lilla ön Fårö istället - om han nu menar allvar med att sluta som företagare på stora ön Gotland?