I dag tar Gotlands konstmuseum ett unikt grepp kring konst, musik och allas förmåga att låta sinnena tolka och tala. Upphovsmannen till det klart udda projektet Tusen turkosa toner är konstpedagogen Armin Scholler, som lånat idén från ett danskt samarbete mellan ett konstmuseum och ett musikkonservatorium.
Berätta, vad är det som ska hända på konstmuseet i dag?
- Idén är att barn, tillsammans med mig som konstpedagog, ser på konst och funderar över hur den skulle kunna låta. Lite som filmmusik gör med film. Barnen får se på två målningar, så försöker vi skapa en tonsättning och bygga upp en stämning. Barnens tolkningar blir anvisningar till musiker, som får försöka improvisera kring barnen, säger Armin Scholler.
Improvisationen kommer från Gotlandsmusikens jazzensemble och konsten är skapad av gotländska Pia Ingelse och den flamländske 1400-talskonstnären Jan van Eyck.
Inte den mest barnkonventionella kombon, direkt...
- Ha ha! Nej, men jag tyckte just de här bilderna passar bra. De har mycket att berätta, bland annat om konsthistoria. Vi får se hur det går, det känns lite pirrigt!
Du nämner synestesi. Förklara.
- Synestesi betyder att man ser exempelvis en siffra eller bokstav - och samtidigt ser en färg. Man förbinder alltså flera sinnesintryck, skapar ett nytt intryck utifrån ett första. Någon procent av befolkningen har det naturligt. För mig är till exempel bokstaven A blå.
Och varför just turkosa toner i namnet på konstkonserten?
- Dels gillar jag allitterationen, dels har jag personligen en tanke om hur både svart och vitt låter. Men turkos... ingen aning!