Att berusas av poesi

Att Håkan Anderson i Klintehamn älskar natur och poesi, det vet vi efter hans dikter från Klinte-kusten. Nu får vi veta att han också tycker om brittisk natur och brittisk poesi - det visar han i sin nyutkomna bok "Landskapets lycka - vandringar och poesi i brittiska landskap" (Carlsson bokförlag).
Det är en bok som för oss runt i Britanninen - jo, han kallar det så eftersom imperiet är slut och Storbritanninen inte längre är så stort. Och England kan man ju inte säga när man vill resa runt också i Skottland och Wales.
Det är en resa som berättar om vacker och storslagen natur men också om poeter och poesi. Man kommer osökt att tänka på titeln "I döda poeters sällskap", för de flesta av Håkan Andersons älsklingspoeter är numera bortgångna även om en och annan finns kvar och som han också möter.
Resan startar norrut, på Shetland och på Orkneyöarna. Med speciell natur och med speciell poesi på språk eller dialekter som ger ett alldeles speciellt välljud. Välljud som till största delen naturligtvis går förlorade vid översättningen till svenska, men man får ändå en aning om hur det kan låta.
Sedan ger han sig söderut och hamnar i Wales vars natur och poesi får stort utrymme. Men plötsligt är han för ett ögonblick tillbaka till Gotland och Klintehamn där en koltrast gör honom så salig att han ger sig ner till Mulde-stranden i Fröjel, sätter sig ner tillsammans med dikter av en medeltida brittisk poet och - som han själv uttrycker saken - läser sig närmast berusad på poesi!

*
Men strax är han tillbaka till Britanninen igen och gör en något förvånad. Hittills har de första tre fjärdedelarna av boken handlat om trakterna norrut och om Wales och man trodde att det var hans älsklingstrakter - men nu kommer han till området kring Harwich i östra England och förklarar att här finns det brittiska landskap han känner allra mest för. Nu handlar det inte heller enbart om poesi för här är, som han säger, Constableland - det vill säger det landskap där den berömde konstnären John Constable målade.

*
Sen hamnar vi ännu längre söderut, i Somerset till exempel och till slut ändå ut på yttersta udden i Cornwall. Bland poeter men också hos andra författare värda att lära känna närmare.
Det är en hisnande resa Håkan Anderson bjuder på och han lyckas förmedla skönheten både i landskapet och i dikterna - allt går ju också i varandra. En resa som ger mersmak och gör en nyfiken på både naturen och poeterna.
Boken illustreras av Håkan Andersons egna teckningar, men man saknar en karta så att man kan hålla koll på var man är. Så man får plocka fram en kartbok och ha till hands.