Auster borde hålla sig till att skriva romaner
Kanske ska man vara inbiten diktfantast för att uppskatta dikter. Kanske är vissa författare bättre lämpade att skriva romaner än att skriva poesi. Om undertecknad får bestämma, håller sig Paul Auster till romaner även i fortsättningen.
Den produktive, amerikanske författaren Paul Auster har gett ut nästan 20 romaner sedan genombrottet med "New York-trilogin" 1985. Men så i våras släpptes på svenska en samling av det han inte alls är lika känd för men som han faktiskt ägnade hela sitt första författar-decennium åt - nämligen dikter.
"Samlade dikter" är, förstås, precis vad det låter som: dikter skrivna av Paul Auster under hela 1970-talet, denna tidiga period i hans vuxna liv då denne Brooklyn-son ägnade sig åt just poesi.
Boken bjuder på åtta avsnitt, indelade kronologiskt från 1970 till 1979. Texterna är korta, mycket sällan över en halvsida, djupa, poetiska.
I det sista avsnittet "Vita rum" från 1979 märker man hur den då drygt 30-årige Paul Auster börjar lämna diktandet för längre texter, och "Vita rum" är det enda kapitel i boken där en längre text presenteras. Nio sidors filosoferande kring existensen, slumpen och livet - de teman som gjort Paul Auster till den uppskattade romanförfattare han är i dag.
Efterordet av Ragnar Strömberg, som också ligger bakom översättningen till svenska, ger ännu en dimension, med teorier och förklaringar kring Austers texter.
Men, författarens tidiga karriär och dikter i all ära - Paul Austers författarkonst kommer faktiskt betydligt mer till sin rätt i romanform.
Så jobbar vi med nyheter