Babben, Lennie och Adde showade
Babben Larsson, Lennie Norman och Adde Malmberg begick primörpremiär och tog sin gemensamma standupshow till Wisby Strand på lördagskvällen.
Foto: Rolf Jönsson
Något som givetvis tas tillvara i form av anspelningar på ålderskriser, krämpor och allmänna tillkortakommanden inför dagens fenomen som kaffekulturen och diverse tekniska utmaningar liksom historia i form av anekdoter och minnen från de första framträdandena.
Som när Babben och åldermannen Lennie tidigt i ståupp-karriären, i början av 1990-talet, befinner sig på hotell i Åre inför en publik om fem, icke lyssnande personer. Plus en mycket uppåt Brasse Brannström som efter den synnerligen korta showen kryssar fram till duon för att delge dem sina goda råd, något han gör helt utan konsonanter i talet...
Att trion har ursprung i Dalhem, Stockholm respektive Lund utnyttjar förstås dessa proffs till att lufta lite lagom fördomar och insikter om sina egna och varandras dialekter, lynnen och annat tacksamt material på detta tema.
Som att det kanske inte alltid är så bra att hälsa dagens Gotlandsbesökare med "Här har tiden stått stilla sedan 1361". Och Adde undrar varför i hela fridens namn den nya handbollshallen i hemstan är kantad med ribbstolar, alltid dessa oanvända ribbstolar.
Att Babben är på hemmaplan innebär förstås att hon går ut med en viss ledning inför sina kollegor och får klart högljuddast presentationsbifall. Och hon har givetvis studerat lokaltidningarna och utvinner komik ur vissa timade händelser.
Som Riksantikvarieämbetets ickepopulära flytt från "Stockholms innerstad till Visby ytterstad". Men Lennie återtar faktiskt lite av försprånget genom att tända till rejält på - och flera gånger återkomma till - mannen i Slite som fick en kanyl i steken.
Och att de med åren fått en suverän scenrutin bevisas gång på gång. Ringer en mobil vill den som för tillfället har ordet på scenen gärna ta samtalet (det vågade ingen i publiken ställa upp på denna gång) och upptäcker de någon som messar vill de veta från/till vem.
I två timmar håller de på, ömsom solo, ömsom i olika konstellationer. Visst, en del vitsar har vi hört förr men de försvinner i det ständiga flödet. Och nästan lika roligt som att lyssna till svadan är att betrakta när någon av de två som för tillfället inte agerar emellanåt börjar garva åt den tredjes pågående monolog.
Den svenska ståuppen har förstås utvecklats och nya skojare har gjort entré och slagit igenom med sina stilar. Men rappa repliker, erfarenhet och publikkontakt är en kombination som är svår att överträffa.
Så jobbar vi med nyheter