Både gutniskt <br> och latinskt arv
Med ålderns rätt borde hon ta det lite lugnare, Åsa Ardin Kedja har ju faktiskt uppnått den ålder då vanliga människor kan njuta av sin pensionering, men det passar tydligen inte en av Gotlands mesta konstnärer.
- Som pensionär blir det gamla viktigt, säger hon och upprepar konstens eviga tre frågor, det som egentligen all konst går ut på.
- Varifrån kommer vi? Vilka är vi? och slutligen Vart vi skall? säger Åsa.
- Ju äldre man blir desto viktigare blir ursprunget. Vart vi skall hän löser sig med tiden, tror hon.
Själv brottas hon också med sina två arv, det gutniska och det latinska.
- Sedan jag gick på akademien i Neapel känner jag mig lite som halvitalienare och när jag ser tillbaka på mina förfäder och mitt gutniska arv så ser jag både likheterna och skillnaderna, säger hon.
Att hon i ett tidigare liv varit slav i romarriket tvivlar hon inte ens en sekund på och under tiden i Italien gjorde hon aldrig bort sig.
- Jag tänkte i varje situation som mormor skulle gjort - gutniskt!
*
Den lilla grafikutställningen "Mitt gutniska arv" på Konstmuseet handlar om mormors mor, Britta Maria Jacobsson f. Krusell, som levde mellan åren 1844 och 1940 i Alskog.
- Mamma berättade alltid att hennes mormor var en ovanligt vacker kvinna som blev liggande till sängs de sista 16 åren av sitt liv. Hon var in i det sista fullt sysselsatt i sängen med att skala potatis, sprita ärtor, stoppa strumpor och allehanda andra arbeten.
Bladen har hon tryckt på ett tunt japanskt rispapper som först tryckts i silver och sedan framträder mormors mor i mörkare färger, med lockigt hår och änglavingar på ryggen, i rörelse upp mot himlen för att sedan komma ner och hälsa på.
På Almedalsbiblioteket visar Åsa Ardin Kedja bilder med latinska deviser och gamla böcker under titeln "Mitt latinska arv". Deviser som "nakna sanningar" och "världen vill bli bedragen".
- Medeltiden och den katolska perioden på Gotland är egentligen inte alls långt borta, menar hon.
*
Den största och mest genomarbetade utställningen finns i galleriet hemma på gården i Garda. Men för att se den behöver man först ringa och boka visning, någon större offentlighet vill hon inte ge denna utställning, den är mera till för dem som redan känner till mitt konstnärskap och min person, menar hon.
Den handlar om pappa Martin Ardin och hans liv som "snillrik" köpman och grosshandlare. Utställningen "Martins resa" började hon fundera på under en utställningsperiod i Lummelunda för två år sedan eftersom det var pappa Martin som var en av dem som utvecklade visningar av grottorna och butiken.
Martin föddes vid Bjärges i Garda 1911 och redan som barn sålde han tapeter och kristallmottagare. Gifte sig och fick fem barn, utbildning vid Karlskoga handelsgymnasium innan han övertog och utvecklade AB Edw. Löwgren via BG-glas och Apotekarnes läskedrycker innan det blev vitvaror och Radio&TV. Han sålde allt som en uppfinningsrik affärsman kan sälja, han exporterade djupfryst gotländsk vildkanin och han sålde fasanfjädrar, han var aktiv inom Karlsöklubben och initierade Grottbolaget vid Lummelunda och han lekte resebyrå efter sin pensionering, med mera, med mera.
"Martins resa" är en uppgörelse och en kärleksförklaring till sina rötter och visar "sorkens" väg ut i livet genom dörren i bakbygget och hans väg förbi de gamla gårdarna bakom kyrkan i Garda där Åsa Ardin Kedja nu lever.
Hans bild färdas i Hjalmars gamla tvåmänning, jo han var också aktiv i Hammarnäs hamnförening, och här finns också bilder från alla hans åldrar och naturligtvis familjen.
Många av bilderna handlar om företaget Edw. Löwgren, aktiebrev, pengar och gamla protokoll - glädjeämnen och besvikelser.
- Pappa dog för 15 år sedan och tanken var att jag skulle visa den här utställningen i Grünewaldsvillan i Saltsjöbaden, men fick hoppa av detta av familjeskäl, säger Åsa Ardin Kedja.
Intresserade kan telefonboka för separata visningar.
Så jobbar vi med nyheter