Vid creperiet i Hablingbo sitter publiken och äter varsin fransk galette i väntan på att kvällens föreställning skall börja i det blåa cirkustältet med röda stjärnor på toppen, som skymtar mellan träden i skogen strax intill.
När platserna i restaurangen tagit slut sitter vi i gräset utanför och värmer fötterna i kvällssolen. Några spelar boule under skenet av kulörta lyktor och roar tiden innan det gamla cirkustältet gläntar på dörren in och det är dags att ta varsin plats framför scenen.
Det doftar smörpopcorn, på håll hörs jazzmusik från tidigt 1940-tal och det porösa ridåtyget fladdrar i vinden.
Årets föreställning Les Parias är en fri fantasi kring ett sällskap utstötta om sex personer.
Historien bygger på en myt om ett annorlunda släkte som redan som barn var förpassade att leva i utkanten av samhället. Vid sällsynta tillfällen bjöds de dock in till civilisationen för att underhålla med sina udda kroppar och särpräglade personligheter.
Valet stod mellan att uppträda eller att dö.
Estetiskt
Bakom Les Parias står det nybildade kompaniet Kompani Giraff med sex cirkusartister, vars tidigare verksamhet har varit succévarietén Salong Giraff på Orionteatern, Folkoperan och Parkteatern i Stockholm.
Gruppens första helaftonsföreställning "Tombola Tragique" spelades i vintras och nu är det första gången de söker sig till denna manege i Hablingbo.
Det visar sig vara ett lyckokast med tärningen.
Kompaniet imponerar redan från första stund i denna dryga timmesföreställning. Esmeralda Nikolajeff och Mira Leonard svingar sig graciöst och riskfyllt i trapetsen.
Tempojonglören Erik Åberg balanserar uppfinningsrika apparater som får barnen i publiken att utbrista: "Vad är det där för fiffig mackaper?!".
Hans fyndiga jonglering liknar inget annat än ett härligt nyårsfyrverkeri.
Nina Åkerlunds gestalt av en mänsklig buktalardocka varvas med komiska inslag av Jonathan Priests desperata vilja att vira rep runt halsen, som blir en uppvisning i hur man lyckas lösa även de svåraste av knutar.
Personliga detaljer
Det här är en väldigt estetisk upplevelse, som stundom känns som en dansföreställning. Regissören Viktoria Dalborg har tagit fasta på det lidelsefulla och vackra i föreställningen och arbetat tight utifrån varje enskild kompanimedlems bästa egenskaper.
Kostymerna av designern Sus Soddu liknar lånade kläder från ett fängelse, med personliga detaljer som för tankarna till folkloredräkter och Stadsmissionens remake-koncept.
Trummar på enhjuling
Det som gör starkast intryck under föreställningens gång är dock musikern och ekvilibristen Alexander Weibel-Weibel.
Han skapar musik genom att trumma på en enhjuling, snickra fram flerstämmiga ballader med hjälp av en loopmaskin och balansera på lösa linor samtidigt som han spelar fiol.
Just numret med de sex lösa linorna är helt makalös, publiken är helt tagen efter föreställningen med tårar i ögonen. Ett nyskapande nummer som visar en minutiös balanskontroll.
Kompani Giraff ger Les Parias varje dag utom måndagar till och med 7 augusti.