Barndomens dofter finns ännu kvar!
Vad luktar det om julen nu? När man öppnar den färdigkokta, vakuumpackade julskinkan eller köttbullarna som man köpte i butiken? Den rökta korven har aldrig sett en rök, den är smaksatt helt igenom. Men har man råd kan man köpa riktigt rökt skinka och korv, från vedeldad rök, av den nyinflyttade bonden i Levide som har tagit med sig sina rökta korvar från Lappland. Och kanske redan till nästa jul röker han dem här på Gotland.
Det finns dock dofter kvar från barndomen. Min bror brygger fortfarande "dricku". Och glöggen, lussekatterna och knäcken sprider juldoft i vårt hus. För att inte tala om när man tillagar den traditionella Janssons frestelsen.
På Ronehamn luktar det nyklippt gräs!
*
Tidningsrubrikerna sista tiden har berättat om barnen i vårt stressiga samhälle. Det som står överst på barnens önskelista är mer tid med föräldrarna. Mindre ensamma eftermiddagar framför tv-spelet och datorn. Jag läser en och annan försiktig insändare som försöker starta debatten. Någon vågar sig på att uttala tanken om att "dra ner på kostnaderna" och överflödet som vi hela tiden lever i och ökar på. Medan andra försvarar, med all rätt, hur svårt detta är när det gäller hyror, bilar, elräkningar och annat som är nödvändigt.
Man undrar vart vi är på väg när 18-åringar döms för sexuella övergrepp eller när 15-åringar åtalas för misshandel på skolgården.
Jag pratar med polisen varje kväll när jag jobbar. På fredagskvällarna berättas det om bråk på stan, misshandel och knivar och jag tänker panikartat: var är min son.
- Hej det är mamma, var är du?
- På Hemse och ser på film hos en kompis.
- Vilken tur. De har knivar på sig i stan.
En suck i telefonen och ett "lägg av, det är lugnt, vi är hemma".
*
- Skriv i ditt julkåseri att du ska bli mormor väl, säger dottern. Vi har ju ett alldeles eget Jesusbarn här i magen. Och jag är självaste Jungfru Maria.
Ja, så är det. "Livets efterrätt" har jag hört talas om. Och jag kan ännu inte fatta att jag ska få ta del av denna "efterrätt". Att än en gång få hålla ett litet barn i famnen och få följa det på vägen, förhoppningsvis under många år.
Hon sorterar sina egna och lillebrors gamla kläder. De är mer än 20 år gamla men hon tycker de är fina och vill ha dem till sitt barn.
- Återanvändning du mamma, det ska vi tänka på. Jag vill ha lite gammalt och lite nytt till mitt barn. Och inte en massa onödiga saker, bara det allra viktigaste. En röd barnvagn till exempel, det vill jag ha.
Det är klart att hon ska ha en röd barnvagn. Och alla de gamla kläderna ska jag tvätta och stryka så att de blir som nya igen trots att de under många år användes som dockkläder. Några gamla bomullsskjortor i kartongen har jag själv och mina syskon en gång haft. Det använder man inte längre säger min syster, som fått barn senare. Nu finns det så mycket behändigare kläder.
Dottern är redan helt klar över hur hennes barn ska uppfostras.
- Inte en massa prylar och godis. Men mycket kärlek! Så som vi fick, Johan och jag!
*
Tack mitt älskade barn. För de orden. Vi hade inte så mycket pengar, din far och jag. Det var högtidsstunder när vi hyrde en videobox från Statoil och ni fick se Pippi och Emil på de filmer vi lånade.
Solen går upp som ett brinnande klot över Ronehamn så här dagarna före julafton. I äppelträdet lyser ljusen och tomten står vid sitt hus i den gamla järngrytan där vi på sommaren har pelargoner. Min installation, en gammal trädgren som jag släpat hem från skogen, är pyntad med röda kulor, liksom det lilla plommonträdet. I köket blänker den gamla vedspisen av märket Husqvarna, liksom den andra spisen av något nyare variant. Då är det jul för oss och i paketkalendern finns bara två paket kvar. Den obligatoriska chokladasken som man får öppna på förmiddagen.
Vi tar julpromenaden på julaftons förmiddag ner till stranden längs naturreservatet och vi åker med hela släkten till strandboden på juldagen.
Och allting blir precis så som det alltid har varit på julen.
God Jul!
Så jobbar vi med nyheter