Men det är ändå berättelsen som är det centrala när Stefan Andersson sjunger sina texter som i den här föreställningen kretsar runt "Teaterkungen" Gustav III.
Stefan Andersson och hans musikkollega Magnus "Moffa" Thörnqvist inledde i går vid lunchtid årets upplaga av scenluncher på Länsteatern.
Stefan kommer under fem föreställningar att sjunga sina egna texter och han berättar en utvald del av vår gemensamma svenska historia på ett mycket personligt och medryckande sätt.
Den här gången har han valt att beskriva två decennier vid frihetstidens slut, när enväldet åter införs i landet, då Gustav III tar över kronan 1771 och fram till kungamordet där Jacob Johan Anckarström som en del i en konspiration skjuter kungen vid maskeradbalen på Operan den 16 mars 1792.
Att banemannen Anckarström har kopplingar till Visby och under några månader satt i husarrest i det Engeströmska huset på S:t Drottensgatan i Visby har bäring i den här historien. Det var troligen här, enligt Stefan Andersson, som Anckarström tog beslutet att mörda kungen.
Gör det begripligt
Men det är genom kungen och enskilda historiska personers ögon och tänkande han närmar sig historien på ett sätt som gör det begripligt.
Om hur Gustav tar emot budet om faderns, Adolf Fredriks, död när han sitter på operan i Paris, eller när han genomför sin svenska stadskupp 1772 och får med sig officerarna när han återinför enväldet.
Här finns också de svenska soldater som klär ut sig till ryska kosacker och fingerar ett "ryskt anfall" mot en svensk gränspostering för att ge kungen en anledning att starta kriget mot Ryssland. En spännande text som slutar med att de svenska "hjältarna" dödas av sina egna för att inga vittnen ska kunna avslöja hur det egentligen gick till.
Och han ikläder sig rollen av den svenske officeren Johan Henrik Hästesko som ingick i Anjalaförbundet, som ansåg att kriget varv olagligt och ville förhandla fred. Hästesko var den ende av de 113 officerarna som dömdes till döden som faktiskt blev avrättad.
Närhet till publiken
Att livet varken var rättvist eller innehöll någon större frihet sjöng Stefan Andersson i sin låt "Anckarströms visa", där han ger uttryck för Anckarströms tankar och den blivande kungamördarens sinnestämning - "mörkt, kallt och grått".
Stefan Andersson går emellanåt ifrån sin mikrofon för att ge publiken tillfälle att sjunga med i låtarna. Han skapar närhet till sin publik och levererar en historielektion som är både spännande och mycket lätt att ta till sig.
Och när publiken kräver ett extranummer får de höra den sorglustiga historien om "Den Bohusländska eskadern" där kanonerna vid Marstrands fästning roddes i slupar och mindre skärgårdsbåtar hela vägen upp till Finska viken där eskadern, under ledning av löjtnant Törning, anslöt i kriget mot Ryssland och slaget vid Svensksund 1790, hur de segrade och sedan rodde hem till Marstrand igen.
Det är fängslande och humoristiskt och Stefan Andersson har förmågan att skapa värme tillsammans med sin publik.
Det återstår tre föreställningar, luncherna i dag och i morgon, samt under fredagskvällen där lunchsoppan är utbytt mot kvällslasagne.