Berest konstnär på Kungsgården
Den inre och yttre resan är ett tema för Staffan Laurin, både i livet och i konsten. Vinterhalvåret tillbringar han i norra Laos, men tavlorna han ställer ut på Roma kungsgård är målade på Gotland.
Abstrakt. Målningarna är namnlösa så att åskådaren själv fritt ska få tolka dem.
Foto: Joel Nilsson
Staffan Laurin menar att bilderna kan utgöra en berättelse, men det är upp till åskådaren att tolka den.
Han har också medvetet valt att inte namnge sina målningar, för att inte låsa åskådaren vid en speciell tolkning.
- Bilden är ett språk, precis som musiken. Man får själv tolka in vad man vill i mina bilder. Jag jobbar väldigt intuitivt och vet inte på förhand hur resultatet ska bli. Sedan kan man under arbetet komma in i ett flow där man känner sig som del av något större och glömmer tid och rum.
Staffan Laurin är infödd gotlänning. Han lämnade föräldrahemmet vid femton års ålder som krukmakargesäll, och flyttade snart till Stockholm där han bestämde sig för att bli konstnär.
Efter att ha rest runt och bott på många olika platser, bland annat Indonesien, Västafrika och Mexiko, återkom han till Gotland 1988.
- Jag blev kvar här. Nu bor jag på en gård bara några kilometer härifrån.
Men helt bofast på hemön är han inte.
Tre, fyra månader om året bor han i Laos, där han hyr en lägenhet i anslutning till ett buddhistiskt munkkloster.
- Jag har blivit förtjust i buddhismen som livshållning. Jag tycker om det sättet att se på tiden. Den uppfattas inte linjärt som hos oss utan snarare som en helhet, där dåtid, nutid och framtid går ihop. Här är vi så rädda för tomheten också, men i buddhismen kan det vara något positivt.
Staffan Laurins nästa utställning kommer att hållas i byn Luang Prabang i norra Laos.
Han uppskattar variationen mellan de olika kulturerna och menar att den inre och yttre resan är en viktig förutsättning för hans konst.
Utställningen på Roma kungsgård har vernissage i dag (lördag) mellan kl 12 och 16, och pågår fram till den 3 augusti.
Så jobbar vi med nyheter