Bergman - geni i vår tid
Tänk Er att någon av dessa två hade levat nu, och arbetat som konstnär i vår tid. Tror Ni att de hade valt pensel och målarfärg för att skapa sina gudomliga scenerier?
Nej, jag är beredd att slå vad om mycket - att genierna Leonardo och Michelangelo hade valt spelfilmens teknik om de fått välja.
*
Ingmar Bergman är ett konstnärsgeni i vår tid. Det är inte sannolikt att han hade valt målarduk för att uppnå den dramaturgi och realism som finns i hans främsta livsverk - långfilmerna.
Genierna Leonardo och Michelangelo lärde sig att fulländat behärska Konstens tekniker och uttrycksmedel - såsom de var möjliga på deras tid. Ingmar Bergman, i vår tid, lärde sig filmmediet till fulländning för att skapa sina dramer och scenerier.
Leonardos Nattvarden och Michelangelos Skapelsen förstummande åskådarna som såg dem första gången. Detsamma är det för många av oss inför Bergmans långfilmer, exempelvis Gycklarnas afton eller Fanny och Alexander.
*
I radio och teve och i bloggar och dagstidningar hör vi nu en lovsång till Ingmar Bergmans genialitet. I denna lovsång ropar många på att vi måste ta till vara "arvet" efter Bergman.
Vad är då arvet efter Bergman? Är det att sitta i ett så kallat Bergman-center och bara minnas? Eller är det att jobba lika hårt och göra långfilmer och dramer lika bra som Bergman - eller vad? Den som önskar försöka och ta till vara arvet efter Bergman kan ha hjälp av följande:
Bergman ägde en förmåga att förmedla syftet med långfilmerna på ett passionerat sätt såsom ingen annan. Han arbetade hårt med förberedelserna och han kunde därför förklara syftet med övertygelse.
Bergman ägde makt. Han såg till att han fick de resurser han behövde i teknik, pengar och medarbetare.
Bergmans dramatiska visioner var utmanande. Han kunde förmedla sin inre vision av det som han ville göra - och han ställde höga krav på sig själv och andra.
Bergman gav rak och direkt kritik i arbetet. Arbetsrollerna var tydliga och delegerade.
Bergman ägde en etisk syn på arbetsprestationer. Arbetsprocessen var disciplinerad.
Bergman producerade resultat. Arbetskollektivet styrdes av hans energi. Alla medarbetare skulle inse att arbetet var meningsfullt.
Idag har vi vant oss vid att det konstnärliga skapandet saknar gränser och regler. Vem som helst kan pröva på och nästan vad som helst duger.
*
Och det här med genialitet: Varför valde Ingmar Bergman långfilmen som uttrycksmedel och inte exempelvis målarduk och färg eller något annat? I vår tid är det ju fler än någonsin som målar, skulpterar och gör alla möjliga installationer och koncept.
Varför väljer så många de gamla redskapen och inte långfilmer och drama - vår tids fulländade uttrycksmedel? Svaret är givet -att tillverka en långfilm är ett extremt hårt arbete. Det hårda arbetet skiljer geniet från övriga.
Det som sagts här handlar kort och gott om skaparkraft. Efter det kommer det riktigt väsentliga - att ha något meningsfullt att berätta och att kunna berätta det så att publiken blir berörd.
Så jobbar vi med nyheter