Bergmancenter på Fårö - en självklarhet
Denna filmhistoria har alltså utspelat sig på Fårö under 40 år. På denna lilla prick på världskartan fann Ingmar Bergman sin kreativa ro. Här kunde han skapa i en avskalad miljö med stort innehåll.
Omgiven av varma, omtänksamma ortsbor, nästan som bomull. Därför lockade aldrig världen där utanför.
"Jag är förskräckligt svensk", brukade han säga med tillägget att han skulle känna sig invalidiserad om han berövades Fårö.
Bergman visade att det går att nå världsrykte utan en kosmopolitisk tillvaro. Redan i början av 1960-talet är han på omslagen till de stora tidskrifterna Times och Der Spiegel. Sedan stärks världsryktet på Fårö.
*
För en tid sedan fördes det fram tankar i GT att Fåröborna själva på olika sätt borde se till att finansiera ett Bergmancenter. Men Fårö och Fåröborna har gjort sin stora insats genom att ge Bergman den miljö och den ro som krävts för att utveckla ett skapande som lett till världsberömmelse.
*
Därmed är det nu Sveriges ansvar att ge kommande generationer tillgång till ett stort konstnärskap i form av ett Bergmancenter. Ett center som sannolikt kan bestå av flera delar, såväl publika som för konstnärligt skapande. Här är det självklart ett statens ansvar att med stolthet träda in.
Nog vore det märkligt och klandervärt om staten/regeringen inte tar sitt ansvar att på plats synliggöra denna unika kulturgärning, viktig för en hel värld.
Chansen att fästa detta stycke filmhistoria på den internationella kartan finns nu, inte sen.
Tillsammans med Gotlands kommun och den engagerade grupp som arbetar med projektet kan ett Bergmancenter bli verklighet.
Att detta sedan kan ge en del positiva regionalpolitiska effekter kan väl ingen ha något emot.
Så jobbar vi med nyheter