Bernadotte fram och baklänges

Den franske marskalk som erövrade den svenska tronen för 200 år sedan. Är detta kritisk historieskrivning? Till en början tycks böckerna bestå av mängder av föga sammanhängande artiklar. Allt tycks lika viktigt för kommande forskning: exempelvis vad kungligheterna åt och drack, när de gjorde det och hur de gjorde det. Eller vilken inredning, musik, arkitektur osv de föredrog. Folkets historia verkar mycket fjärran.

Ändå intressant läsning
Men ju mer jag läser desto mer positiv blir jag. Det finns ny och spännande information om 1800-talets Sverige-Norge mellan de här pärmarna. Ta t. ex. Torkel Janssons bild av Sverige som "Mittens rike". Här kunde en vidareutveckling av det kommunala självstyret bygga på böndernas urgamla sockenstämmor. Omöjligt i Norge (som Karl Johan erövrat) eftersom Norge byggde på den strängt centralistiska danska modellen.
Sverige utvecklades raskt till ett medborgarsamhälle fullt av "sällskap" och föreningar. Den skuggande Karl Johan övervann delvis sin rädsla för medborgarnas nya debattlust. Bernadottarna blev med tiden en föreningsvänlig dynasti. Tänk på prins Carl som var ordförande för Röda Korset i 40 år! - en artikel om honom finns i Malmborgs antologi. Framförallt Ekedahls utgåva driver hem tesen att Karl Johan var bättre än sitt rykte. Den mest välskrivna artikeln i den boken står Solfrid Söderlind för. I "Ett liv utan jämförelse?" visar hon att Karl Johan i allt jämförde sig med sin gamle chef Napoleon. "Ingen har fyllt en bana liknande min" lär den gamle monarken ha sagt på sin dödsbädd (1844). Enligt Söderlind menade han att inte ens Napoleon uthärdade en jämförelse med honom själv!

Moderniserad makt
Den förste Bernadotte förblev en främling i sitt nya land. Språket lärde han sig aldrig, allt måste översättas. Ständigt fruktade han att störtas t ex genom en revolution. Ändå var han själv en "revolutionens son" liksom sin läromästare Napoleon. Han kunde konsten att manipulera opinionen genom media. Kungamakten moderniserades. Och den konsten har hans efterföljare inte glömt.
Och det tendentiösa? Det ena utesluter inte det andra i antologier.

Bernadotte fram och baklänges

Det är med största misstänksamhet jag börjar läsa i dessa bägge böcker runt ätten Bernadotte. Tänka sig, att komma ut precis till kronprinsessbröllopet! Inte blir misstänksamheten mindre av att siktet verkar inställt på en positiv omvärdering av gamle Karl Johan Bernadotte.