Bernie Marsden fick Jazzklubben att jubla
När Bernie Marsden intog scenen på Munkkällaren i torsdags kväll avlivade han alla myter runt hårdrockslivet.
Bernie Marsden och sångaren Stefan Berggren fick ett fullsatt Munken att jubla när de spelade den ena Whitesnake-hiten efter den andra och det blev en explosiv final med "Here I go again".
Foto: Petra Jonsson
Jag var inte speciellt uppdaterad på din och Whitesnakes musik under sent 70-tal och början av 80-talet. Det blev mest blöjbyten mellan progg-akterna på den tiden, men med ditt besök på Jazzklubben och Munkkällaren i torsdags kväll gavs det en fullgod anledning att fräscha upp luckorna i musiklyssnandet.
Glittret var borta och den glatt leende Bernie, klädd i jeans och jeansskjorta, såg ut ungefär som Karlsson på Taket, ni vet han "som var en lagom tjock man i sina bästa år". I stället för propeller på ryggen hade han dock gitarr framför magen.
Där slutar alla likheter med Karlsson. När han ställde gitarrknappen på "on" började gitarren att självsvänga i blues- och rock´n´roll-takt och det bara ökade under kvällen och exploderade i extranumret - dunderhiten "Here I go again".
Några nya låtar
Två softa set och ett lite mera hårdrockbetonat var utlovat. Nu skedde övergången lite tidigare, även om Bernie Marsden och bandet Grand Jam valde att sitta under de två första avdelningarna.
Bernie spelade några nya egna låtar inledningsvis, exempelvis souliga "Let it shine" och blandade upp med en del covers, "feel-good"-blues och lite reggae, med Marleys "I shot the Sheriff" och senare laddade han med Hendrix "Little Wing".
Redan här presenterade sig det svenska kompbandet Grand Jam som ett ytterst kompetent band med en gitarrist, Marcus Jidell, i världsklass och med en härlig sångare i Stefan Berggren.
Bernie Marsden som fick en alldeles utmärkt back-up under spelningen visade upp mera av känsla än den teknik som utmärker hårdrocksgitarrister. Senare visade han även upp den sidan av sitt spel när han och Marcus Jidell tävlade om bästa solot.
Hårdrocktempo
Kvällens sista avdelning började redan innan sista pausen när bandet rockade av "Bring it up and let it go" och sedan fortsatte kvällen i ett allt intensivare hårdrocktempo.
"Ready an´ willing" och "Crying in the rain", Stefan Berggren växte med Whitesnake-låtarna och gitarrerna pendlade mellan skönhet och inferno. Whitesnake hyllades ju som det bästa bluesbaserade hårdrockbandet.
"Fool for your loving" spelades med full attityd ända tills Bernie Marsden spelade av D-strängen på sin blå gitarr. Men då hade bandet och Bernie Marsden för länge sedan vunnit publikens hjärtan.
Storheten med den här konserten på en extra Jazzklubb på Munkkällaren är att det var legenden själv som var här och spelade låtarna han var med och skrev för 30 år sedan - med David Coverdale och John Lord.
Så jobbar vi med nyheter