Besatt av sektdemoner

- Jag binder dig.- Du böjer dig.- Du försvinner i Jesu namn.

Foto:

Kultur och Nöje2009-03-05 04:00
Demonutdrivning pågår i den skånska församlingen Kristet Center Syd. På golvet ligger Margaretha, en av av grundarna och biträdande rektor i deras kristna friskola.
Starka röster skriker och ber. Starka händer håller henne nere. Demonerna ska ut, i dag igen. “Befrielsen" pågår timme efter timme och Margaretha vet att hennes enda räddning är att hon sitter dubbelvikt över en hink och kräks upp demonerna.

Vill bli fri
Hon är rädd och har ont i hela kroppen. Men hon försöker, för hon vill ju bli fri från djävulen och upptagen i den varma gemenskapen igen.
För Margaretha Sturesson blev det en del av terapin att skriva ner sina minnen och tankar. Hon började när hon var intagen på psykiatrisk klinik med så kallat rött vak, det vill säga övervakning 24 timmar om dygnet, månad efter månad, på grund av självmordsrisken.
Hon hade skurit sig med sönderslagna glödlampor och glasbitar, försökt hänga sig i lampsladdar och persiennsnören. Hon skulle bli kvar på kliniken i ett och ett halvt år.
Diagnos: posttraumatisk stress. En reaktion på starka känslomässiga uppevelser som hon inte kunde hantera och en lång och svår läketid med mardrömmar och flashbacks, påminnelser från minnet om vad som hade hänt.
“Om det så skulle kosta mig livet" är en sann berättelse om livet och fördömelsen i en sekt där pastorn hade en särställning. Han hade gåvan att se demonerna i andra människor och rätten att bestämma vilka som skulle frysas ut “ i Guds namn".
Församlingen följde naturligvis sin pastor. Det gjorde Margaretha också, innan hon själv blev “besatt".

Plågas ännu
Hur kan en klok, välutbildad och ansvarstagande människa hamna i en sån här mental råttfälla? Hur kunde hon gå med på att förödmjukas och förminskas, dag efter dag? Att inte bli sedd. Att vara förvisad till en plats där hon inte ens kunde gå på toaletten?
Margaretha Sturesson plågas fortfarande av minnena från sina år i församlingen/sekten.
I hela sitt vuxna yrkesliv som socionom hade hon jobbat med utsatta människor och nu ser hon ju väldigt tydligt att hon själv inte bara varit ett offer utan också förövare, genom att stödja pastorn när han behandlade andra illa.
“I en sådan situation styrs alla relationer till slut av fruktan och det enda sättet att klara sig är att trycka bort sina känslor".
Hon lyckades en tid. Men efterarbetet pågår, som sagt.
“Om det så skulle kosta mig livet" är en berättelse av en modig, analyserande och hjärtskärande ensam människa och hennes kamp för livet.
Jag tänker en hel del på Knutby.
Jag funderar också över vad som hände med hennes fyra barn under de här åren i sekten - och efteråt? De finns nästan inte alls med i boken.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!