"Släktboken" innehåller 8 400 släktingar - plus minst lika många ingifta! Ännu fler släktingar har hon hemma i databasen - så där en 45 000!
För Birgit är, om uttrycket tillåts, en sjutusan till släktforskare. Efter 20 års släktforskning har hon nu låtit trycka upp alla de släktingar hon lyckats hitta, och de är som sagt många. Det krävs två tjocka band på sammanlagt 1 200 A4-sidor för att få plats med alla.
- Och det är ändå bara släktingarna på mammas sida. Nu skall jag sätta igång med dem på pappas, säger hon.
Birgit är 64 år, bördig från Othemars i Othem men sedan 40 år bosatt i småländska Bodafors. Hon har länge varit sjuklig och har mycket ont, är numera sjukpensionär, och det har gett henne tid och möjlighet att släktforska.
- Utan släktforskningen hade jag inte stått ut, sysslar man med det glömmer man allt annat.
Fastern hade del
Det var ett felaktigt påstående från en faster som fick henne att börja leta efter släktingar bakåt i tiden.
- Hon var så självsäker, och det retade mig. Så jag bestämde mig för att visa hur det egentligen var, säger Birgit.
Hon började leta på sin pappas sida, men efter ett tag sa mamma Svea (från Hejnum): "Kan du inte forska på min sida istället medan jag ännu är i livet!"
Det gjorde Birgit och efterhand hon fick fram uppgifter sände hon hem dem till mamma.
- Men hon fick aldrig se det färdiga resultatet, hon gick bort för fem år sedan, beklagar Birgit.
Släkten Hafra
Egentligen var inte Birgit särskilt angelägen att forska på mamma Sveas sida. Men när hon i kyrkböckerna stötte på namnet Hafra - då tände det till.
- Jag hittade vår anfader som var vallon och smed och flyttade till Sverige från Frankrike. Han hette Jean Havrenne, ett namn som sedan ändrades till Hafra, berättar hon.
Därmed var hon nere kring tiden runt 1570 och 15-16 generationer tillbaka. Sen har hon följt namnet Hafra framåt i tiden och hittat över 8 000. Den förste på Gotland kom som smed till Lummelunds bruk på 1630-talet. Men släkten är utspridd över världen, och Birgit har många kontakter i länder som Australien och USA.
Birgit har aldrig gått på kurser varken om släktforskning eller data. Lånade från början ett "hemmagjort" släktforskningsprogram av Elisabeth Molin från Havdhem, men skaffade senare moderna program och hjälpmedel.
Kanske en suput
Envis har hon också varit, och framfusig. Eller "snok-aktig" som hon själv uttrycker saken.
- Man måste ju ringa runt och ta reda på saker. Men jag skriver inte ner skvaller, det måste vara fakta. Säger man till mig att någon var en suput så skriver jag det inte - bara om prästen noterat det i kyrkboken.
Hon har tagit hjälp av många men också hjälpt andra.
- Bland andra en farbror som var över 80 när han började. Vi håller ännu kontakt.
Forskningen har också gett många resor. Hon vill nämligen också ha bilder i sin släkthistoria, och har tagit bilder av kyrkor över hela Sverige med anknytning till släktingar.
- Det har väl blivit så där mellan 400 och 500 mil per bil, berättar hon.
Att det skulle bli en bok - eller två - var inte meningen från början. Men nu finns de där, två digra luntor på tillsammans 1 217 sidor. Man kan köpa dem av henne och hon hoppas på kommentarer om upplägg med mera och uppgifter om eventuella fel så att hon kan rätta till efter hand hon trycker upp flera.
Många av namnen har hon också i huvudet. Hennes mamma brukade säga: "Tänk om du kunde komma ihåg namnen på de levande lika bra som på de döda!"
- Jo, och huvet går hela tiden när det är någon man inte hittar, skrattar Birgit.
Nu är det namnet Risengren hon börjat leta efter. Ett gammalt släktnamn på pappas sida. För nu börjar hon på ny kula.