Birgitta har hittat hem

Sedan år 2000 har hon ställt ut sina målningar på galleri Embla i Stockholm. Den här sommaren har galleriet flyttats till en i en lada i Etelhem. Målningarna i olja och akvarell speglar hur Brigitta Stenberg mår för stunden. Hon pekar på de upphängda bilderna.
- Jag målar ett nytt vykort varje dag. De blir som dagboksanteckningar, säger hon.
Att författaren också målade var det inte många som visste, men galleristen Pia Tofténius hade sett tallrikar som Birgitta Stenberg gjort. När Birgitta Stenberg steg in på galleriet på Hornsgatan, vågade Pia Tofténius inte gå fram och hälsa.
- Hon var min idol och jag hade läst alla hennes böcker. Men efter en utställning på Waldenmarsudde om författares konstverk frågade jag hon ville ställa ut på mitt galleri, säger Pia Tofténius.
Reaktionen från Birgitta Stenberg blev inte den väntade.
- Jag blev blek av skräck. Jag hade aldrig tänkt på att ställa ut mina konstverk. Mina målerier var något som jag gjorde i all undskymdhet. Men jag insåg att de inte kunde damma under min säng i all evighet, säger Birgitta Stenberg och plirar med ögonen.

Hon är känd för sin skarpa och genomträngande blick, vilket varit till fördel för henne även som bildkonstnär. Men måleriet och skrivandet har ingenting alls med varandra att göra.
- Det är två helt olika språk. Jag blir förstörd om någon faktiskt köper en målning. Böcker har man ju alltid ett exemplar kvar av, men en tavla vet man inte vart den tar vägen, säger hon.
Birgitta Stenberg kom till Gotland bara nio veckor gammal och bodde i Visby tills nioårsåldern. Hennes pappa, apotekaren, inredde hemmet med guldmöbler mitt under brinnande krig, trots att det knappt fanns ved att elda med. Hemma skulle det pratas stockholmska, men så fort hon kom utanför hemmets väggar vågade hon tala gotländska. Mitt i vårt samtal byts plötsligt den svala stockholmskan mot en försiktig gotländska.
- Jo, fast min gotländska är från 30-talet. Att komma hit nu känns som att komma hem, trots att jag bott på så många ställen på jorden, säger hon.

Det kombinerade Apoteket och hemmet på Mellangatan i Visby var rymligt och med stora fönster. En dag när Birgitta Stenberg var fyra år hängde hon sig ut från fönstret.
- Gotlands Allehandas kontor låg då på Mellangatan och folk kom in och ut ur dörrarna hela tiden. Jag fick för mig att spotta - och råkade spotta på en springpojke. Min pappa ruskade om mig. Jag fick lära mig att man inte spottar som fin flicka.
När hennes gotländska accent väl kommit igång säger hon i en bisats:
- Det var Ingmar Bergman som lärde mig att skriva manus. En gång bad han mig att hitta några platser på Gotland till en filminspelning men jag gjorde aldrig det, det var för krångligt.

Birgitta har hittat hem

Författaren Birgitta Stenberg, tidigare gotlandsbo, har inte bara skrivit ett 50-tal böcker, teater-, radio- och filmmanus och hon har varit både raggarbrud och vagabond.