"Bland ettar u nollar" bevisar att Gotlandsrevyn regerar revygotland
Det kan man konstatera efter att ha tagit del av årets upplaga, "Bland ettar u nollar", med premiär på Trettondedagen på Rondo i Klintehamn.
I år handlar det om en rak nummerrevy med sketcher, betraktelser, sång och dans i två akter om sammanlagt 30-talet nummer. Första aktens fond visar ett Visby ur klassiskt Almedalsperspektiv medan vi i andra avdelningen förflyttas till den lika välkända gotländska stranden.
Starten är dock lite trög. Inledande sångnumret "Vi ska ha kul" är mera stilrent än slagkraftigt och fungerar därför inte riktigt som effektiv showstarter. Och öppningsnumret följs av några lama saker. Men det blir snart bättre. Mycket bättre. Och första aktens andra halva innehåller är en rad riktiga höjdare.
I "Det blev guld till slut" bjuds vi på en guldbasketbalett i synnerligen smakfullt utförande. Trippeln "Digitalkaninerna", sångnumret "Vasallen" och "Teaterchefen" har tacksamma ämnesområden från det gångna året. Palten Jonssons pinnsvinsframtoning är suverän när han diskuterar digitalteve med försökskaninkompisarna.
I "Teaterchefen" är temat danskt och vi återser de två lätt överförfriskade sjömanskrumelurerna i Evert Janssons och Palten Jonssons skepnader. Ett ämne som det hade gått att utvinna ännu mer poänger ur.
Evert Jansson får koncentrera sig rejält i "Sprakpolisen". Att utelämna "prickarna" över våra svenska vokaler är ett i och för sig beprövat humortema men lättsjunget är det definitivt inte.
Andra akten domineras av "Grillparty". Här återfinns hela ensemblen samlad i strandmiljö men numret fungerar som något av ett uppsamlingsheat där det bereds plats för lite av varje som limerickar med träffar under buskisbältet, kommenterade kuriosahändelser från året som gått och annat småkul.
I "Rea på Gotland" lyckas Palten Jonsson summera ihop antalet köer och totalkostnaden för en turists Gotlandsvistelse till enorma tal och den avtecknade trivselvärden kan skrämma de flesta.
"Dråpslaget" blev ju den närmast officiella benämningen på Rikstrafikens utspel om färjetrafiken och det får här en revymässig avhyvling och slutsummering där det landar på något av "tillbaks på ruta ett".
Roland Olsson sätter som brukligt sin prägel på Gotlandsrevyn. Han står för en myckenhet av materialet och agerar ofta själv på scenen med såväl tal som sång. Och det gör han bra. Han kan sitt Gotland och har stenkoll på vad som timat under året. Och ur revysynpunkt har det varit ett bra år med villavagnar, skrotade medborgarförslag, chefsbråk med mera. Är det något som kunde tillföras i materialet är det några fräna karikatyrer av politiker och andra som gjort tacksamma "revyinsatser" under året.
Att huvudförfattaren också har "lånat ut" skrivdonen till några andra i truppen är bra, det blir med automatik mer varierat på så vis eftersom alla har sitt eget sätt att skriva. Julia Bendelin, Evert Jansson och Palten Jonsson bidrar med nummertexter.
Regissören Tinta Lenberg har i stort sett hållit ensemblen i tillräckligt hårda tyglar. Numren, frånsett då grillpartyt, känns avslipade och koncentrerade.
De scenagerande utgör en sammanhållen trupp. Janne Henriksson anförtros allt fler och tyngre rollinsatser och utvecklas för varje år till en alltmer spelsäker person. Palten Jonsson som vanligt i till synes nervig men i själva verket kontrollerat improvisatorisk framtoning. Gusti Larsson förmår att ytterligare utveckla sina egentligen ganska avgränsade karaktärer. Julia Bendelin figurerar i såväl sång- som dans- och talroller.
Anja Carlsson och Pilla Olin är stilsäkra och med den rätta, glimten-i-ögat-inställningen till sina figurer. Evert Jansson känns lite återhållen i år, här saknar man ett rejält solonummer där han får ta ut de humoristiska svängar han är mäktig.
Insatserna omkring text och agerande är starka. Pilla Olins kostymer är härliga där Palten Jonssons igelkottsutstyrsel och Gusti Larssons kokostymering bidrar till att höja skrattemperaturen. Och Paltens scendekor är skicklig. Att det groteska ansiktet i avslutningen bara kan beskådas under några minuter känns nästan som resursslöseri. Ulf Grönhagens synnerligen smakfulla ljussättning förvandlar scenrummet till önskad tid på dygnet.
Att det sitter levande musiker, kapellmästaren Adam Alvermark, Stefan Magnusson, Jan Pettersson och Jens Flennemo, i orkesterdiket är förstås ett plus när det gäller att bygga upp stämningen.
Danskvartetten, Jennifer Andersson, Rick Ingelse, Robert Söderström och Lotta Moon, bidrar under Julia Bendelins koreografi till att föreställningen inte tappar fart.
"Bland ettar u nollar" visar att kung Roland (Olsson) sitter säker på revytronen
Så jobbar vi med nyheter