Blandad kompott i årets "Från Gutabygd"
Ett legendariskt pilotpar, en legendarisk gård, väckelse och slipskåror, myrhistoria, tjuvar och kärleksblommor. Det är verkligen en mycket väl blandad och läsvärd kompott som årets upplaga av hembygdsrörelsens årsbok Från Gutabygd bjuder på.
En annan höjdpunkt i boken är berättelsen om Stora Hästnäs, en gård så omtalad och så nära Visby men ändå ganska anonym. Skribent är Marianne Holm, tidigare landsarkivet, som är uppvuxen på Hästnäs och alltså har mycket att ge. Hon berättar också om Hedda Engström, "frun på Hästnäs", ett hittills okänt men spännande kvinnoöde.
*
Lite överraskande blev jag av Olov Gibsons artikel om slipskåror - ett ämne som länge orsakade het och ilsken debatt här på ön. Gibson har själv experimenterat med en egen teori om skårorna. Han tror att det var kvarnar som orsakade den - och det låter inte helt omöjligt. Eller?
Intressant är också Allan Kolmodins artikel om Lina myr, den myr som vållade sån våldsam debatt inför utdikningen på 1940-talet. Men Kolmodin menar att myren odlades redan under 1600-talet!
Åke Carlsson berättar initierat om väckelsen på Sudret kring mitten av 1800-talet, och Stig Roos fortsätter sin detaljerade dokumentation av Gotlands Sjukhem.
Därtill medverkar Allan Pettersson med historien om en tjuvaktig familj i Burs, Per Stobaeus skriver om orkidéer och öl, medan Tryggve Siltberg presenterar ett nyttigt register över öns socknar och gårdar från 1871.
Jan Brunius skriver om Asger Jorn, den danske konstnären jordfäst i Grötlingbo, Tore J A Pettersson bidrar med berättelsen om Gullstugan, Calle Brobäck presenterar böcker och lika tacksamt återkommer ett kapitel på gutamål, denna gång med Britta Pehrsson vid pennan. Bra!
*
Mycket, mycket att läsa, alltså. Men man kan också sakna en del. Som bildtexter och en bättre textredigering. Liksom en presentation av författarna!
Årsboken trycks numera utomlands och på billigare papper vilket tycks gå ut över bildkvalitén. Och plötsligt är boken blå efter att ha varit gul i alla år.
Det här är 28:e årgången av årsboken och Laila Press står för sista gången som bokens redaktör (även om hon detta år bara delvis medverkat som sådan). Hon har bara missat två årgångar sedan starten och har lagt ner ett mycket fint arbete genom åren. Det är bara att tacka och buga.
Så jobbar vi med nyheter