Blåsarkvintetten uruppförde Naessén och Strindberg
Det var dels Ray Naesséns "Classica" dels Henrik Strindbergs "Puff". Det var två verk av vitt skild karaktär.
Konserten gavs i Musikaliska sällskapets regi på Oscarssalen i Visby. Det var en konsert som vad gällde upphovsmännens levnadsår omfattade fem sekler, 1600 fram till 2000, från Bach till nutid.
Blåsarkvintetten; Lars Linna-följt, Zbigniew Jakubowski-fagott, Magnus Dungner-klarinett, Tomas Danielsson-valthorn, David Nisbel-oboe, inledde kammarmusikaftonen med "Wachet auf, ruft uns die Stimme" från J S Bachs "The six Schübler Chorales".
Det första uruppförandet var "Classica". Ray Naessén inledde sin gotländska musikerbana just i Gotlands blåsarkvintett, som fagottist 1981-84. "Classica" är hans tredje blåskvintett och nummer två i den svit om sex kvintetter som han planerade att skriva, en var dedicerad till respektive medlem med dennes instrument i förgrunden och en till kvintetten som helhet.
Steget från Bach till "Classica" var inte så långt rent stilmässigt. Ray Naessén har, som titeln antyder, hämtat inspiration från klassiska mästare och kompositionen ljuder därefter. I det tresatsiga verket återfinns reminiscenser och blinkningar där kompositören visar sitt djupa musikhistoriska kunnande. Och dessutom drag från moderna kompositörer. Minsann hördes inte i tredje satsen några starkt Brian Eno-lika ljudupplevelser.
"Classica" visar fram ett smidigt och lättlyssnat tonflöde som Blåsarkvintettetn framförde med såväl skicklighet som stark emotionell inlevelse.
Paul Hindemiths sköna skapelse "Kleine Kammermusik für Bläser" hade lagts in mellan aftonens båda uruppföranden.
Det andra var således Henrik Strindbergs "Puff". Under senare år har han varit lärare vid Gotlands tonsättarskola och via denna och dess samarbete med Blåsarkvintetten har kontakt etablerats och tonsättaruppdrag givits.
Här var det contemporary så det skrek om det. Kvintetten omringade publiken när den formerade sig i varsitt hörn i lokalen med Lars Linna kvar på scenen.
En huvudingrediens i kompositionen var de ljud som uppstår vid klaffblåsning, det vill säga när musikern rensar instrumentets klaff från spott. Ett ljud som onomatopoetiskt kan beskrivas som just "puff" och vilket Strindberg tagit ad notam. Lars Linna ledde från sin "centerposition" och via sina flöjter "väsandet".
"Puff" var ett verk som grep tag såväl instrumentellt som inte minst visuellt och blev till en helhetsupplevelse.
Avslutning skedde med lite ljudbalsam i form av Ludvig van Beethovens omfångsrika "Kvintett i Ess-dur". Ett extranummer blev det förstås, Giacomo Puccinis "Chrysantemum".
Så jobbar vi med nyheter