Blommor, grönsaker och vildmark i Visby

Blommor, grönsaker - och en vildmark mitt i Visby.
Det är något av innehållet i den bok som Bengt Örtbrant i dagarna gett ut på eget förlag. "Blomster- och grönsaksodling på Gotland - förr i tiden" heter den.
Vem skulle kunna mer om gotländsk trädgårdshistoria än den nu 88-årige Bengt Örtbrant. Han ingår i den stora "grönsakssläkten" Persson - hur många Perssöner det finns/fanns i branschen är verkligen inte lätt att hålla reda på. Bengts pappa, tre bröder, kusiner, farbröder och andra släktingar - alla med namnet Persson och alla i samma bransch.
- Det var därför jag bytte namn, det blev förväxlingar överallt. När jag dessutom felaktigt hamnade i Justitia insåg jag det vara dags att byta, berättar Bengt.

*
I boken berättar han om pionjärer som J May och Hans Lind. Den senare skulle egentligen emigrera till USA men skulle först besöka Gotland, blev "inblåst och inisad" och startade 1879 det trädgårdsföretag som nu fjärde generationen Lind driver.
En annan pionjär var Bengts far Carl Leonard Persson, kallad CL. Han kom hit för att göra värnplikten, blev kvar och blev trädgårdsodlare. Först på Gustavsvik, sedan Brucebo, därefter Skäggs gård och slutligen det som blev Irisdal - döpt av CL - med bostadshuset där nu Bingebyhallen ligger. Namnet Irisdal lever ännu kvar på Bingebyområdet där kvarteren också fått grönsaksnamn som Gurkan och Vitkålen.
- När vi kom dit 1924 var det som att bo mitt ute på ett flygfält med minst 100 tunnland obebyggd mark runt omkring. Det var rena vildmarken, det fanns inte ens en klok väg, minns Bengt.
-På vintrarna byggde vi en väg dit, den som sedan blev Brömsbroväg.

*
Bengt Örtbrant berättar mycket från trädgårdsodlingens barndom, om torghandeln, om odlare som Bittner, Rethwisch, Otterman och många andra. Hur pappa CL började med tulpaner och sparris - och med tomater.
- Tomaterna kom runt 1925 och folk visste inte vad det var. De ville inte ha den konstiga grönsaken och pappa lät folk smaka gratis för att de skulle vänja sig. Men de tyckte inte om dem, det tog flera år innan tomaten slog igenom, minns Bengt som också kommer ihåg hur hans pappa en dag på torget fick en tomat i nacken.
Bengt Örtbrant kompletterar med en rad andra minnen, från ungdomen då han var duktig idrottare och gymnast, från Bergianska trädgården i Stockholm, från frivilligtiden i Finland, från Spanien, Holland med mera. Och "otursgården" Tors i Bro.
Det är en bok som inte alltid är så strukturerad, men det gör inte så mycket eftersom det är en intressant, läsvärd och värdefull dokumentation. Här finns gott om bilder, några lånade ur Waldemar Falcks bildarkiv.
.