Bokens 170 arter behandlas med dels bra (mestadels) fotografier och med en lång textdel som saknar ingående beskrivning av varje art. Det är i stället bilden som ska berätta om blomman. Texten tar upp var man finner blomman och i övrigt handlar det mest allmänt om arterna. Hur de sprids, hur de använts, om de anses skadliga och annat som inte har med artbestämningen att göra.
Alltså är detta i första hand inte en bok man köper för att göra en säker artbestämning. Till det finns andra betydligt vassare litteratur att tillgå.
Om bilderna kan sägas att de ofta är bra, men långt ifrån alltid. Stormåra och gullmåra är fotograferade snett ovanifrån och visar en något diffus klunga växter som inte alls ger en bild av arten.
Bilden som ansluter till blåbär visar en visserligen snygg bild av blåbärsblommor, men man har ingen aning om hur växten i övrigt ser ut.
Det finns å andra sidan många riktigt läckra bilder som i min mening, både visar på fotografisk skicklighet och på ambitioner att verkligen återge en arts viktiga kännetecken. Exemplen på bra och mindre bra kan göras många, men det räcker att konstatera ännu en gång: köp inte boken för att göra artbestämningar. Men den är trevlig att läsa i och tillför nyttig kringinformation, så visst har den en plats i bokhyllan.
På några ställen är den språkliga behandlingen inte den allra bästa. Långa meningar och oklara syftningar kan göra läsningen lite haltande.