Bülow Big Band spelade in sig i jazzpublikens hjärtan

Lasse Bülow har fått ihop ett härligt storband där ett gäng gotländska blåsare och jazzentusiaster från skilda läger samlas för att bara få spela och ha rolig ? och det smittar verkligen. I torsdags kväll samlades de på Jazzklubben på Munkkällaren för att förmedla en riktigt stor dos Ray Charles-låtar och de tre blåsarna från Gotlandsmusiken, saxofonisten Bernt Eklund, trumpetaren Magnus Appelholm och trombonisten Lennart Löfgren, lotsade övriga blåsare genom repertoaren.
Lasse Bülow hade arrangerat på ett finstämt och lite annorlunda sätt. Här levererades en ?Georgia on my mind?, ursprungligen arrangerad för stråkar och hel orkester, i en storbandsversion som hette duga. Och på den vägen fortsatte det.
Ray Charles på gotländsk scen med bara gotländska musiker innehåller dock en paradox ? om någon i bandet hade förmågan att sjunga som Ray Charles så skulle denne inte längre befinna sig på Gotland? Två sångare mönstrades i torsdags kväll, Kenneth ?Kenna? Jakobsson och Lasse ?The singer? Gsänger, och de kämpade tappert. Men de har ju båda någon nivå kvar till kvällens husgud.

*
Nåväl, det var ju inte Ray Charles vi kom för att lyssna på utan hans musik, även om en av Jazzklubbens ?grand old? i form av Göran Allqvie presenterade sin vision när han hälsade bandet välkomna till kvällen. Nämligen, att Ray Charles någon gång skulle komma till den gotländska jazzscenen och att detta tillfälle äntligen blivit av ? inte rent fysiskt, han hann ju inte med detta under sin levnad, men ändå kom han denna kväll sänd från sin himmel.
Och så blev det när Bülow Big Band drog i gång och Kenna Jakobsson sjöng ?Let the good times roll?. Låtvalet har Lasse Bülow samlat på sig sedan han såg Ray på Grönan 1962 och nu blev det en blandning av det smäktande fram till det lite mera skitiga ? snygg kropp och skitig musik ? om man räknar in både country, blues och gospel. Och så spelade de ?Hallelujah I love her so?.
Kul inhopp nummer ett under kvällen var Lasse Gsänger som gästade som sångsolist, med redan nämnda ?Georgia? och ytterligare några låtar till. Kul attityd och lagom distans till sin stämma och där finns ännu mera blues att plocka ut.
Kul inhopp nummer två var den mycket tillfälligt ihopplockade doakören The Black Birds som debuterade och som nu har chansen att jobba ihop sig inför nya utmaningar. Med större framtoning och självsäkerhet kommer Åsa Gunnarsson, Annika Yttergren och Marika Randler att sjunga skjortan av vilken artist som helst. I torsdags svängde de loss med bland annat ?Hit the road Jack?.

*
Med andra setets ?Mess Around? höjde Bülow Big Band nivån flera snäpp, det lär ungefär som den klassiska höjningen i en schlagerlåt i Melodifestivalen. ?Basted? blev enda låten på svenska som Peter Carlsson i Blå Grodorna översatt till ?Utbränd?. men bandet var långt från utbrända och brände av kvällens instrumentala ?Rock House? och här levererades massor av små solon, snart sagt alla i bandet reste sig i tur och ordning för att ta emot publikens jubel, inte minst trombonisten Lars Hasselroth som trivdes.
Och så avslutades självklart med ?Bye, Bye, Love? och Lasse Bülow log lite blygt längst där uppe på trumpetsektionen. Låg profil, men mycket musikaliskt hjärta.
Extranummer självklart, först Lennons ?Imagine? och när låtarna inte räckte till fler började de om från början med ?Let the good times roll? och så var den kvällen räddad.
Många ropade på repris, men att ställa upp bandet på en lövad dansbana en varm sommarkväll skulle också vara ljuv musik.