Det ligger en bok slängd över högen av jackor i den avlånga, charmigt sunkiga replokalen. Med sina tunga röda pärmar och kantstötta omslag framstår boken vid en första anblick något malplacerad. Titeln är dessutom hyfsat svårläst. ”Gilgamesheposet”. Senare kommer jag att få veta att jag inte behöver skämmas för att jag inte kände till verket, som har kallats världens äldsta och vars ursprungliga delar skrevs på lertavlor.
Toni Lindén, Fredrik Blomgren, Peter Assar Monsen – de som på sätt och vis utgör kärnan av musikkollektivet Bobby Mull – har redan anlänt. Det har också blåsaren Timo Hougaard som otåligt fingrar på sitt instrument. Sedan dröjer det en stund innan resten – Tomas Johansson, Ulf Axelsson, Alexander Åstrand och Samuel Åberg – kommer insläntrande.
Bobby Mull repar en gång i veckan, varje tisdag klockan 18. Alla är inte närvarande varje gång, ibland är de knappt fyra, nästa gång full sättning. Men alla försöker in i det längsta att ta sig till det lilla musikrummet under Orionskolan. Tisdagskvällarna tycks ha blivit något av en kreativ ventil. Det cirkulerar en burk med småkakor. Strax därefter bjuds det på chokladbollar. Någon ursäktar sig att han glömde att ta med sig tevatten. De nya texterna, till låtar som ”Karin Mamma Andersson, ”En djefla man” och ”En snygging som hen”, ligger slängda på golvet. Snart är bandet igång och kan börja repa.
– Bandet föddes när jag var nybliven 40-åring, berättar Peter Assar Monsen. Jag köpte en gitarr, men hade aldrig spelat i något band. Så jag ringde till Fredrik.
– Det här med 40-årskris var inget för mig, ler han.
Det var 2005 som Peter, Fredrik och Toni slog sig ihop och började spela. Sedan trillade medlemmarna in. Som mest var de nio, men de senaste åren har medlemsantalet stabiliserats till åtta. Ett gäng musiker i olika delar av livet, med vitt skilda bakgrunder. Någon har studerat musik på avancerad nivå, en annan behärskar raka ackord och knappt någon musikteori. ”Men det är just i det mötet det händer”, konstaterar de.
För när någon kommer med en ny låt i bagaget, så är det sällsynt att låten blir kvar i sin ursprungliga kostym.
– Olika stilar smälter samman i samma låt. Bobby Mull skapar en egen version av den låt du kommer hit med, säger de i mun på varandra.
– Det bottnar i en grundglädje, vi gillar att spela ihop.
Redan från start har de hämtat strofer och inspiration från konsten och litteraturen, mest från det skrivna ordet.
Enstaka meningar har växt och blivit bångstyrig popmusik.
För en tid sedan togs bandets eviga litteraturdiskussioner till en ny nivå, då musikkollektivet fick agera bokcirkel i Dagens Nyheter. En bokcirkel som sedan fick en prestigefylld spelning på Kulturhuset i Stockholm.
Den konserten fick bandet att skärpa sig, de skrev nya låtar – med litterära förtecken, så klart – och ett annat allvar verkade infinna sig. Efteråt upplevde de en sorts dipp. Blev lite låga.
Men snart var de många papporna – tillsammans har vi 21 barn, säger de – på banan igen. De älskade ju att spela tillsammans och att skriva låtar som vindlar fram i okänd riktning.
När Ojnareprotesterna var som starkast, så kånkade ni ut en tramporgel i Bungeskogen och spelade för dom som protesterade. Kändes det viktigt att ta ställning?
– Vi är ett konglomerat av åsikter, men vi kunde enas om att vi kunde stöjda dem som protesterade. Vi ville stödja deras rätt att protestera, men kände samtidigt att vi inte kunde ta ställning i sakfrågorna. Det finns ingen politisk enighet i bandet, resonerar de.
Det börjar bli dags att repa och bandet bildar en väldigt ojämn halvcirkel på golvet.
– Vi börjar väl med Gilgamesheposet som vi har gjort en variant på, säger Toni Lindén, vecklar upp boken och greppar mikrofonen.
Låten är en mollbeslöjad, ganska mörk historia. Sedan rasslar det på.
Den psalmlika ”Vi som andas här” fyller rummet med sakrala stämmor. ”Karin Mamma Andersson” är fartigare och får flera av musikerna att gunga lite lätt på platsen.
När jag lämnar musikrummet ser jag en lapp som upplyser om ett stundande elevråd. Då minns jag vad Bobby Mull sade.
– Barnen har lovat att ta över bandet efter oss.