Böcker har blivit färskvara och litteraturen drunknar
Foto:
Författaren Håkan Anderson i Klintehamn, som figurerade på GT:s kultursida redan i går och som i höst utkommit med sin andra kritikerrosade roman - "Om en ensamstående herre", har funderat mycket kring de här frågorna.
-Läsarna blir ofta besvikna om verkligheten i böckerna inte stämmer med deras egen verklighet. Men verkligheten ser inte ut på samma sätt för oss alla, en del av verkligheten händer inne i våra egna huvuden. Även en fotografs verklighet kan vara hans egen, i vart fall handlar det om verkligheten under 1/16-dels sekund, menar Håkan Anderson.
Ett stort antal nyskrivna deckare utspelas numera på Gotland. Läsarna på Gotland granskar "verkligheten" noggrant och det har blivit lite sport att hitta felaktigheter, inte minst i miljöbeskrivningarna.
Dagens debatt i media handlar mest om författare som exempelvis Maja Lundgren, Linda Skugge, Daniel Sjölin, Håkan Nesser eller Jan Guillou som presenterar "verkligheten" som fiktion. Några av författarna ifrågasätts - andra inte.
När Nesser låter hälsa till sina läsare från Van Veeteren eller Linda Skugge skriver om sina familjeförhållandet sker det i samförstånd med läsarna, men när Maja Lundgren utmanar kulturetablissemanget kommer det dementier från Ranelid och andra kulturskribenter rasar. När Jan Guillou utmanar i samhällsdebatten skapas otaliga tidningssidor och teveprogram.
*
-Jag tror att vi kommit därhän att läsarna inte längre nöjer sig med fiktionen om den inte är verkligare än verkligheten, de vill ha såpa-världen, hur arrangerad den än är, säger Håkan Anderson.
-Ute i samhället eskalerar våldet, det blir grövre och grövre och nu senast såg vi resultatet i Jukkola utanför Helsingfors. Det är en reell verklighet.
-Personer vill dramatisera och iscensätta sin liv och om detta är den nya "verkligheten" är det dags att fråga sig om vi vill medverka till detta, tänker Håkan Anderson.
Själv har han skrivit en mycket mera lågmäld roman, en bok som kräver en del av sin läsare och som det kan ta tid att komma igenom. Läsupplevelsen och tänkandet sätts i centrum och så finns det en deckarintrig invävd i historien.
I romanens prolog får vi veta att Håkan Anderson en dag får ett bokmanuskript med posten som handlar om den före detta lärarkollegan Alfred J Medborg som mördats i sitt hem på sydvästra Gotland, ett mord som för övrigt är olöst. Författare är en annan kollega, Anton Karlgren, som nu är spårlöst försvunnen.
Texten bildar ett intrikat och oöverskådligt pussel med ledtrådar till Medborgs tankevärld och till de delar av livet som han så omsorgsfullt hemlighållit. En känsla av att Medborg skrivit om sin egen död skymtar ibland fram mellan raderna, som om han regisserat sitt eget slutgiltiga öde. Och vad har hänt med Karlgren?
*
Den fiktiva texten är full av kopplingar till sig själv, till din tidigare roman "Breven", till flera kända författares verk och till din egen och gotlänningarnas verklighet här på Gotland. Till och med undertecknad passerar snabbt i boken genom en mening i romanen?
-Det roar mig. Jag hoppas att det ska fungera även om det finns kopplingar som bara jag själv känner till, säger Håkan Anderson.
Den mördade Medborg har högstadieläraren Håkan Anderson burit med sig som en fiktiv litterär person de senaste 15 åren, det började i några dikter. medborg har drag av personer i Håkan Andersons privata bekantskapskrets, säkert även drag av honom själv.
- Jag har många gånger fått förklara för både vänner och kollegor att "det är inte du som är Medborg - eller Karlgren" och så svarar de "nej, för så skulle jag aldrig ha gjort!", berättar Håkan med ett skratt.
- Till skillnad från min förra romanen ville jag nu skapa en anknytning till Gotland, södra Gotland och de vackra omgivningarna runt Näsudden där jag placerat mina litterära personer.
Först hade han tänkt sig en novellsamling.
-Efter hand krävde texterna en annan lösning, romanformen, och det är mycket möjligt att det blir en romantrilogi där jag sluter cirkeln mellan "Breven" och "Om en ensamstående herre", förklarar han.
Redan i gårdagens tidning förklarade ju Håkan Andersson att hans fiktiva person Bengt Pettersson är som gjord för en novell. Kanske de också ses i nästa roman.
*
Frågan kvarstår - finns det i dag utrymme för annan litteratur än den som syns mest i spalterna och teve-kanalerna, deckar- och dokusåpa-genren?
Bokmarkanden är i dag totalt oöverblickbar. Aldrig tidigare har det getts ut så mycket böcker och det finns stora säljande författare som man aldrig hört talas om, säger Håkan Anderson.
-Böckerna har blivit en färskvara och klassikerna drunknar. Litteraturen fäster inte, att blir flyktigt och försvinner. Som lärare ser jag det som allvarligt, att litteraturen försvinner ut ur skolan, säger han.
-Och som författare blir det allt svårare att bli utgiven, det blir slumpartat och man får vara väldigt glad om man lyckas.
Håkan Anderson anser att han haft tur, även om de flesta recensenter hyllar hans två romaner. Och han ger mycket kredit till sin förlagsredaktör som han dessutom delar med två andra gotländska författare, Magnus Hedlund och blivande gotlänningen Håkan Nesser.
-Det har gått väldigt bra och det är klart jag inbillar mig att böckerna är personliga och äger kvaliteter. Det är i alla fall böcker som inte liknar många andra även om jag ser en del likheter med Nessers författarskap vid sidan av hans deckarproduktion - böcker som kräver mera tid.
En av Håkan Andersons litterära favoriter är den ryske författaren Vladimir Nabokov som efter andra världskriget hamnade i USA och som betraktar sina romaner som schackproblem med många infallsvinklar och som ofta gör omläsningar nödvändiga.
*
Och det är med just Nabokov som enda ledtråd som Håkan Anderson överlämnar till sina läsare att lösa fallet med Medborgs mördare i "Om en ensamstående herre". Ännu har ingen lyckats, inte ens Håkan Nesser som borde ha en viss fingertoppskänsla.
Men vet Håkan Andersson själv vem som är mördaren?
-Det avslöjar jag inte, avslutar han.
Så jobbar vi med nyheter