Böcker om dem som sticker ut

Boken "De ovanliga - människor som går mot strömmen" är en givande läsupplevelse. Författaren Åke Mokvist är fotograf och har gett ut flera böcker. Han har också medarbetat i flera tidskrifter.
Sex år har gått sedan "De ovanliga" kom ut och rykande färsk från tryckeriet är nu uppföljaren "De ovanliga 2". I den nya boken följer han upp karaktärerna vi har mött i första boken och läsaren får även träffa några nya.
Böckerna handlar om människor som lever i samhällets yttre gränsland. Gemensamt är att de är udda individer. Frivilligt eller ofrivilligt har de valt en tillvaro som först kanske har byggts upp i ren självbevarelsedrift men som med tiden blivit alltmer permanent. De får livet att fungera på sitt eget sätt och lever efter egna normer.

Åke Mokvist skildrar dem på ett respektfullt sätt och man förstår att hans sätt att arbeta måste ha varit tidskrävande. Bara att komma de här människorna riktigt nära, få förtroende så att de öppnar upp för en intervju måste i vissa fall ha varit ett arbete i sig. Det är fantastiska människoöden som målas upp för läsaren.
Vi får träffa människor som glöder av en dröm att få göra vissa saker och i vissa fall får de sin dröm uppfylld som till exempel Ove Johnsson som har en helig iver över att få predika.
Vi träffar syskonpar som aldrig skaffade egna familjer, det blev aldrig av, de valde istället en tillvaro tillsammans. Håller ihop inför världen.

Här finns människor som tycks leva utanför allt annat men några av dem är välinformerade, följer med i världshändelserna och har sina egna bestämda uppfattningar om världsproblemen.
En vanlig uppfattning är att det, jämfört med förr, inte finns några riktiga original i vårt moderna samhälle. Åke Mokvist tar effektivt död på den myten. I böckerna skildras även människor som har småskaliga jordbruk vilka inte passar in i dagens stordriftstänkande men som envist håller kvar vid det egna sättet att leva, sparsamt med djuren.

Vi får träffa personer som värmlänningen "Paris Oskar" som fick sitt smeknamn efter sin första och sista utlandsresa. En bussresa till Paris med 40 andra skogshuggare. Vid ett snabbt besök i Notre Dame råkade Oskar komma ifrån de andra reskamraterna och bussen försvann.
Där stod han utan att veta vilket hotell de skulle bo på och utan att kunna ett ord på franska i en stad som har lika många invånare som Sverige. Han började gå planlöst längs boulevarderna för att se om han skulle råka på någon medresenär.
Till slut somnade han på en parkbänk.
Han hade så pass mycket pengar att han kunde köpa en cykel och cyklade resolut hemåt mot Sverige.
Efter många dagar och nätter hamnade han i Holland där en polis tog hand om honom. Oskar hade blivit efterlyst av Interpol. Han kördes till sjömanskyrkan i Rotterdam och lyckades så till slut komma hem till sin stuga i Värmland.