Bokdebuterande Vera berättade om sina dikter
Hon är på plats på Almedalsbiblioteket för att presentera sin debutbok, diktsamlingen Fågelhjärtat ropar.
"Han med svalorna", det var Akademiledamoten Lars Forsell det. Han som 1973 skrev en Melodifestivallåt med det legendariska textstycket "dina bröst är som svalor som häckar". (Kom femma med Göran Fristorp och Claes af Geijerstam.)
Det var inför denne Forsell som den då blott 25-åriga Vera Sollerman, som skrivit dikt och vers sedan barnsben, tog mod till sig och visade några av sina alster.
Hade det inte varit för det avslaget, hade debutboken sannolikt kommit långt tidigare.
Och vem vet, kanske följts av flera?
För fortsatte skriva gjorde Vera. Oförtrutet.
Om livet i det stora och i det lilla. Som en liten själens dagbok, som ett sätt att betrakta, uttrycka och förmedla.
Några av dikterna har genom åren publicerats i ett par tidningar, bland annat i Gotlands Allehanda. Men några bokplaner har inte funnits.
Inte förrän förra året då Erland Olsson, tidigare präst i Alva, föreslog att kanske Klinte hembygdsförening var intresserad av att sponsra en utgivning.
Det var den och i år kom den påtagligt finstämda och välskrivna diktsamlingen ut.
Varje dikt föregås av en kort text, som ofta beskriver såväl en plats som en känsla. På det sättet blir diktsamlingen också en liten biografi, en sammanställning minnen från ett långt och av känslor fyllt liv, med de små detaljerna i fokus.
Känslospektrat är brett, från svindlande glädje till svidande sorg, men språket alltid varligt och ömt lotsande genom tid och rum. Rakt och konkret, ändå med utrymme för läsarens egna bilder.
I boken hittar man en dikt om och till skalden Gustav Larsson. Andra handlar om våren, om sommaren, kärleken, tiden, friden och ofriden - och flera om en smultrondoftande barndom på gården Robbjens, om nära naturen-tankar på Mästerby änge och om filosofiska stunder vid Mulde bodar och på Juvik-stranden:
Jag blir kvar
på strandens klapperstenar.
har fossila rötter
djupt i strandvallsgruset.
Sträv är gräsets timjansröda matta.
Här är stranden.
Här går havet nära.
Dikterna är skrivna ömsom på svenska, ömsom på gutamål. Här ett utdrag ur dikten Robbjens:
Gard´n ner äi kväiar
haldar mi äi fangg.
Gard´n mä säin minnar
fran täid sum var an gang.
När kastanjeträi-i
star mä väite ljaus
löisar sum av silvar
alle läilgards-häus
Under gårdagskvällen presenterade också Tommy Gardell och Barbro Ullberg Gardell boken "Sigrid Gardell berättar om gårdar och människor på Hall".
Sigrid var Tommys farmor och dog 1993, 93 år gammal. I flera år nedtecknade hon minnen - med många namn, händelser och en underfundig humor - från sitt liv på Hall, på norra Gotland. Minnena utgjorde 112 handskrivna A4-ark. Av dem skrev hon, för hand, tre kopior till sina barn.
Nu har minnena blivit bok, med stöd av Hall hembygdsförening.
Så jobbar vi med nyheter