Efter den ryska revolutionen konfiskerades de filialer som svenska företag hade i S:t Petersburg. Familjen Nobel hade gjort stora investeringar i Ryssland och i S: t Petersburg fanns avläggare av Separator och SKF. Det ryska ordet för separator är lavalka efter Gustaf de Laval. Willgodt Odhner fanns inom Nobelsföretagen när han skapade en räknemaskin för de fyra räknesätten och han startade en fabrik i S:t Petersburg i lokaler som Nobel ställde till förfogande. Vid fabriken fanns en invandrad svensk man vid namn Lindström. Hans son Henrik blev efter uppväxten officer på Gotland. Vid en resa till Småland tog han in på Hotell Witt i Kalmar och vid middagsdags uttryckte han missnöje med den mat som erbjöds. Helt resolut stagade han in i köket och visade hur man stekte biff med rödbetstärningar i, enligt ryskt manér. Därefter serverade Hotell Witt Biff a la Lindström.
Författaren till boken "Garpar, gipskatter och svartskallar - Invandrarna som byggde Sverige" gör en genomgång från medeltiden fram till vår tid, av ett stort antal invandrare som haft betydelse för utvecklingen av det som idag är Sverige. Inledningsvis ställer han frågan om vem som är invandrare och vem som är svensk. Han menar att alla släkter har invandrat någon gång i tiden och skillnaden är bara när det hände.
Munkarna och deras yrkeskunnande inom en rad områden presenteras efter inledningen.
Englika var en tysk bergsman som via Västerås kom till det viktiga gruvdistriktet kring Norberg i slutet av 1300-talet. Ängelsberg är uppkallat efter honom. Hans sonson var Engelbrekt Engelbrektsson.
En genomgång av den omfattande invandring som skedde under 1500-talet av bergsbrukskunnigt folk från Tyskland görs.
Apotekare, glasmästare och smidesmästare inkallades från tysktalande områden i stor omfattning, liksom boktryckare och myntmästare.
Under 1600-talet var det dags för vallonerna att komma. De rekryterades i grupper om hundratal varje gång. Alla som kallades valloner var inte valloner, men väl smeder. Vi några tillfällen flyttades hela byar från Tyskland till Sverige och på två ställen tilläts att katolska kyrkor byggdes. Den ena med bidrag från den tysk-romerske kejsaren.
Skottarnas, britternas och holländarnas betydelse för framväxten av Göteborg ges utrymme. Skotten Colin Campbell skapade tillsammans med några andra Svenska Ostindiska Kompaniet.
Under lång tid tilläts judar att invandra, endast om de konverterade till lutheranismen, men under slutet av 1700-talet och under 1800-talet öppnads landet för dessa. Namn som Hirsch, Schück, Lamm och Bonnier är i nutid kända för framgångsrika insatser.
Jonsereds fabriker startades av skotten Willam Gibson och tysken Eduard Ludenforff introducerade sparbanksidén, som han hade med sig från hemlandet. Pommernfödde Baltzar von Platen var den drivande i projektet "Göta Kanal".
Sågverken i Norrland startades i de flesta fall av norrmän. Trelleborg Gummifabrik med "Tretorn" stövlar startades av tysklandsfödde Henry Dunker som kom till Sverige via Danmark. Emil Nissen som startade Mazetti choklad var dansk, liksom Carlos Zoèga, trots det spanskklingande namnet han skaffat sig under sin vistelse i Sydamerika. Louis Frænkel startade Handelsbanken. Max Sievert från Sachsen startade Sieverts Kabelverk.
Listan på invandrare som startat livskraftiga företag i Sverige är lång. Ändå presenteras endast de mest tongivande.
Familjen Cloetta var schweizare och Marabou startades som en filial till norska Freja.
Boken är väldigt summarisk och varje person presenteras kortfattat, men omfattar ändå 300 sidor i stort format. Den är intressant, avslöjande och nödvändig. Den borde fram för allt finnas i alla skolbibliotek, eftersom den fungerar bra som uppslagsbok.
Dessutom är utgör den en oumbärlig företagshistorisk bok. Företagen och deras historia ges inom allmän historia alldeles för litet utrymme. Stora och genomgripande förändringar har genomförts efter beslut i företagsstyrelser. Tilläggas kan att den röstades fram till Årets bok 2010.
Författaren gav under 2008 ut "Fånga platsen - Guide till Sveriges företagsamma historia".