På en upptejpad lapp på dörren till teaterladan står det "Här repar Bottarveteatern, stör inte, men kika gärna in om du vill!". Ett försiktigt knack på dörren och den öppnas av en robust kvinna i förkläde med en stor äggkorg under armen.
- Kom in, välkommen till Bigges Bodi, säger hon på utpräglad gotländska och jag stiger rakt in i årets uppsättning, med premiär den 14 juli.
I årets uppsättning blir publiken förflyttad i tiden till året 1958 och i rummet till en lanthandel i en påhittad gotländsk socken.
I affären jobbar lanthandlaren Bigge Jakobsson och hans unga biträde Anna-Lena Olsson.
Till affären kommer givetvis kunder för att handla, men också för att sälja. På den här tiden betalades de kommunala skottpengarna på vildkanin ut i affären.
En som gärna byter rabbisöron mot pilsner är socknens original Stenbarr. Två som byter lantägg mot smör, socker, salt och kaffe är Britta Bumlings och Gertrud Kajtlunds. En som handlar tobak och annat livsviktigt är socknens nye präst Sten Gofride.
1950-talet fascinerar
Pjäsen skrevs under förra våren av Roland Olsson och regisserar gör Peter Jankert.
- Jag hämtade inspiration till pjäsen från en annan pjäs som vi spelat tidigare som hette Gretas mupedn. Även där var handlingen förlagd till 50-talet och blev en dundersuccé. Nästan alla föreställningar var utsålda och jag tror det beror på att många är fascinerade av mentaliteten som är förknippad med den tiden. Nostalgi har blivit trendigt och roligt att titta på, säger Roland Olsson.
Sex udda karaktärer möts i föreställningen som utspelar sig dagen före fotbolls-VM på Råsunda mellan Sverige och Brasilien.
Lanthandlaren Bigge Jakobsson som driver affären i sina föräldrars fotspår, som han mer eller mindre blivit tvingad att göra. Som grädde på moset har han en fru, som inte syns under pjäsens gång, men som för all del hörs på långt håll. Detta blir startskottet för Bigges planer på att ta en paus från vardagen och ge sig ut i världen, vilket sockenborna snart får se konsekvenserna av.
Nya skådespelare
Två ansikten är helt nya i ensemblen. Det är Hanna Bylund från Anga som studerar vid mimprogrammet på Stockholms Dramatiska Högskola, det som tidigare kallades Teaterhögskolan.
- För mig som tillbringat mycket tid i Stockholm, har det varit härligt att få vara i en miljö där man pratar med mycket dialekt, säger Hanna Bylund.
Det andra nya ansiktet tillhör Annika Lindblom från Eskelhem som har varit med i Eskelhemsrevyn och Ronecabarén.
Efter att ha sett ett utdrag ur föreställningen råder det ingen tvekan om att här praktiseras äkta gutamål och frågan är om alla kommer förstå vad som berättas på scenen.
- Människor med andra riktnummer kanske inte kommer förstå alla ord, de får se det som en språkkurs. Det kommer bli livligt att titta på i vilket fall, säger regissören Peter Jankert.