"Bourne"-sviten tar sig själv på för stort allvar

JASON BOURNE minns inte varför, men han har sprungit i två filmer och nu springer han i en till. Han springer i Moskva, han springer i London, och han är blodig och han skjuter och slåss och han springer i Nordafrika och han springer i New York.
Jason Bourne springer och CIA kallar in "ett tungt beväpnat team" mot en lägenhet i Madrid och Jason Bourne hoppar och CIA har specialavdelningar för våld och tortyr och CIA:s kulor träffar allt utom Jason Bourne och CIA är grymt, allsmäktigt - men tack och lov ganska lättlurat. Är filmen regisserad av Jan Guillou?
Nej, jag har svårt för sånt här. Jag har svårt för att "Bourne"-sviten tar sig själv på så stort allvar. Jag tycker att Matt Damon har lika mycket utstrålning som ett brunt fönsterkuvert. Jag tycker att intrigen är för långsökt och jagandet för statiskt.
Men å andra sidan: Du vill ha action och du får action. Du vill ha skitigt underhållningsvåld och du får skitigt underhållningsvåld. Du vill ha konspirationsteorier och du får teorier som är så konspiratoriska att de privata Palmespanarna högljutt ropar efter återhållsamhet. I tre filmer, filmer där den av minnesförlust plågade Jason Bourne rekonstruerat sitt liv genom att springa, skjuta och slå sig bakåt i tiden, har filmmakarna hela tiden levererat.