Bra läsning för den vanlige bokslukaren

Huvudpersonerna fångar vildkaniner år 1361, vilket rimmar illa med verkligheten då de inplanterades först i slutet på 1800-talet. Detta sker i början av boken och stör mig en del, och det blir inte bättre när författaren placerar Vitaliebröderna till samma år.
Med en enkel research hade hon upptäckt att de inte bildas förrän år 1389. Boken hade vunnit mycket på att Nemert hade kollat upp sådana saker. Men boken är annars välskriven och handlingen sker i en omvälvande tid mellan Digerdöd och Atterdags slakt av de gotländska bönderna. Det finns en ton av övernaturlighet då huvudpersonen kan "läsa" vad andra gör och om de är i fara eller inte.
Huvudpersonen Aurora har annars skickligt vävts in som en medlem i en familj som står mellan bondelagret och de främst tyska köpmannaätterna i Visby och som är den bärande delen genom hela boken.
När kriget närapå utrotar hennes familj tvingas hon fly till Novgorod där hennes farbror bor och lever som köpman. Även där händer övernaturliga saker, som att hon ser en forntida vikingaby, ungefär som andra författare har sett Avalon i dimmorna. Det finns även en anstrykning av Bröderna Lejonhjärta i hennes skildringar av två borgar, en god och en ond, i Novgorods närhet.
Man kan förstå att Nemert har influerats av andra författare som har en förkärlek för övernaturliga ting av nästan andlig karaktär, men det har gjorts på ett trovärdigt sätt. Aurora har dessutom ett mera modernt tänkande vad gäller orättvisor och jämlikhet/jämnställdhet och skulle kunna vara ett inslag i den debatten.
Som historisk roman är den intressant i sig, även om man får ta vissa saker med en nypa salt, men som äventyrs- och även kärleksroman är det bra läsning för den vanlige bokslukaren.

Bra läsning för den vanlige bokslukaren

Elisabeth Nemert är en av de tre kvinnor som i somras visade upp sina historiska romaner i Visby. Låt mig först säga att "Ödets hav" är en bok väl värd att läsa. Men är man någorlunda insatt i den gotländska historien så finns det en del missar och det är synd.