Bra om krigets grymma verklighet

Krigsveteranen och krigsreportern Babtjenko rapporterar för en rysk tidning, som lever farligt - Novaja Gazeta. Hans lilla bok "Bilder av ett litet krig" ger unika - ja just det - "bilder" från kriget i Georgien för jämnt ett år sedan.
Texten och de många fotografierna ingår i en organisk förening. Här är det inte fråga om "illustrationer" utan text och bilder handlar om samma sak - krigets grymma verklighet.
Babtjenko åker med ryska armén till fronten och han gör det för att dras in i striderna. Mot sin vilja vill han uppleva kriget igen. Mycket riktigt blir han sårad men kan fortsätta att skriva och plåta. Georgierna tror han inte på men varför är vi ryssar här? Till slut grips Babtjenko av ursinne.
"Med varje ny president får vi ett nytt litet krig. Kanske borde vi helt enkelt skita i att hålla några val.
Jag är så jävla less på en stat som staplar lik som timmer.
Man försvarar inte sina medborgare genom att mörda andra länders medborgare och annektera landområden."

Uppsökte farorna
Måste en krigskorrespondent själv slänga sig ut i kriget som Babtjenko för att bli sannfärdig? Utsätta sig för livsfara och ge tusan i att bli vallad av militären?
Det var i alla händelser vad USA-journalisten Dexter Filkins gjorde under de fyra långa år han rapporterade från Irak-kriget, "Kriget mot terrorn". Hans "Krig utan slut" är det bästa jag läst om det kriget. Bäst för att Filkins lyckas förklara mycket av det till synes oförklarliga.
Genom att ständigt uppsöka farorna och hela tiden konfrontera sig mot alla slags miljöer och människor i det livsfarliga landet förstår Filkins alltmer den bittra sanningen: Irak är ohjälpligt förlorat för hans landsmän. Alla hatar amerikanerna vad de än säger och oavsett vilken grupp de tillhör.
Men det är inte det värsta.
Det som skulle vara ett "krig mot terrorn" har istället gödslat Irak med otaliga terrorgrupper. Filkins kom i direktkontakt med åtskilliga av dem. Det framgår med all önskvärd tydlighet att terrorgruppernas ledare i Irak inte förtjänar att kallas befrielsekämpar. Kopplingen till undre världen är alltför tydlig.

Inget blixtkrig
Med lika stor planmässighet som de dödar amerikaner tar de livet av alla landsmän som vågar arbeta för reformer och demokrati. De dödar Iraks framtid.
Det är det värsta.
En nation som äntligen kunnat lämna krigen bakom sig är Polen. Den som vill få sina fördomar om Polen under andra världskriget skingrade bör läsa "Med förtvivlans mod - Kampen för Polen 1939-45".
Alltför länge har vi gått på den tyska propagandalögnen om ett perfekt "blixtkrig" mot Polen i september 1939. Men det var inte så att polackerna anföll stridsvagnarna med häst och lans. Tvärtom hade de överlägsna tyskarna uppenbara svårigheter när det gällde att betvinga sina tappra motståndare. Något blixtkrig var det inte.
Å andra sidan skräder de unga historikerna inte orden när den polska politiken före och efter det korta kriget ska beskrivas. Trettiotalets halvdiktatoriska polska regim underskattade gravt den tyska faran och samarbetade med Hitler vid styckandet av Tjeckoslovakien.
Lika skarp är kritiken mot den polska exilregering som satt i London under andra världskriget. Den fick aldrig något att säga till om i väst. Författarna menar också att polackerna trots allt borde ha erbjudit Sovjet en revision av den orealistiska östgränsen.
Däremot kan författarna ha underskattat den polska antisemitismen. De förtiger den ingalunda. Men det är ett allvarligt fel att utelämna den judiska revolten i Warzawas ghetto 1943 och dess öde.
Den polska hemarmén stod då för fot gevär och lät tyskarna slakta judarna innan den själv till slut höjde upprorsfanan året därpå. Då var det deras tur att bli slaktade av tyskarna medan Röda armén såg på.
Vill du läsa om krig, inte för att bli upphetsad utan för att bli upplyst, finns här tre bra tillfällen.

Bra om krigets grymma verklighet

Det finns bra krigsböcker trots allt. De flesta av dem lever på en slags pojkfascination inför eländet. Här ska istället presenteras tre mer sannfärdiga böcker - alla om krig i min tid. Sannfärdiga för att de söker krypa bakom det yttre händelseförloppet, bakom fälttågen hit och dit.