Henrik Ekman är journalist med inriktning på natur och vetenskap. Han har producerat flera dokumentärfilmer för SVT varav två har haft vargen som tema: "Vargen - hatad, älskad, buggad" (2009) samt "När vargen kom till Åtorp" (2002).
Just nu är han ansvarig för de faktadokumentärer om natur och vetenskap som SVT köper in.
Alltså har Henrik Ekman en unik detaljkunskap när det gäller den svenska vargen och han visar prov på sitt kunnande i boken som innehåller mängder med vargfakta. Allt är kombinerat med fina naturbilder av vargar i sin naturliga miljö. Bilder som tydligt visar olika beteenden.
Författaren ger en grundlig bild av hur vargen upplevs av de som bor i dess närhet och särskilt intressant är beskrivningen av reaktionen bland värmlänningarna när de första nutida vargspåren blev synliga där vintern 1978-1979.
Man trodde först att det var hundspår men en jägare som hade varit i Kanada kände igen spåren och när man hittade de första fällda bytena rådde det inte längre någon tvekan om att vargen hade kommit tillbaka.
Det beskrivs hur Arvid Arnesson, Liden, fick se hela den nya vargflocken springa över vägen då han skulle hämta posten under julhelgen 1983.
Vargen är en snabb jägare som inger respekt - den långsmala munnen med de specialiserade tänderna är dess vassaste vapen. Henrik Ekman skriver att vargen har ett tryck i bettet som är dubbelt så starkt som hos en stor hund.
Vargen kan hänga som en slips vid halsen på en älg som flyr för sitt liv. Vargens skelett är byggt för att klara smällarna när kroppen daskar mot trädstammar och buskar längs älgens flyktväg.
Noga har Ekman samlat alla nya uppgifter om vargarna och han redogör för alla valpkullar. Han noterar hur skabben slår till i början av 2000-talet vilket var väntat om man ser skabbens utbredning hos rävbeståndet.
Vargen kan reta och irritera björnen men det är ofta som björnar finner räddning från svält när de stöter på vargars älgkadaver.
Författaren beskriver inte bara dagens vargar utan också de metoder som människan använde sig av när hon skulle försöka minska beståndet förr i tiden.
När det gäller framtiden skriver Henrik Ekman att: "Svaret är att hitta lösningar, inte att utrota. Nollvision varg är en död idé. Det måste finnas plats för det vilda."