Britta Pehrsson funderar vidare på gutamål

Britta Pehrsson i Slite är duktig. Och flitig. För två år sedan gav hon ut boken "Fammórs funderinggar", en samling korta berättelser på gutamål. Detta var hennes debut som författare vid 88 års ålder. Nu har hon gett ut en uppföljare som går i samma stil som debutsamlingen. "Flaire funderinggar" heter det nya verket. Det är i sanning en beundransvärd prestation som Britta svarar för.
Berättelserna kan sägas ibland vara ganska vardagliga. Mycket av det som skrivs på gutamål handlar om hur det var förr och det finns en del sådant gods i "Flaire funderinggar". Men extra roligt är att Britta ganska ofta tar avstamp i vår nutid. Hon skriver till exempel om mobbning och om funderinggar som uppstått på nutida bussresor.
Ett kapitel handlar om ensamheten. Jag gillar hennes beskrivning av denna plåga för många:
"A känsle leiksum molar u marvlar ei brauste, aldri riktut klar u töidlu. Märks just int pa dagar da årkar räkkar till, men kummar tyst u försåtli smöignes da kväldi kummar. Omärkli u tyst hasnes ei strumpsukk u talar um för na att ha jär ainsummi."

Jag tycker för min del att töidlu u kväldi borde heta töidli u kväldn, men det är nu så att det som låter rätt i en socken kan låta fel i en annan och därför finns inga tvärsäkra avgöranden om vad som är rätt och vad som är fel.
Ett annat ställe som jag gärna vill citera från boken är taget från kapitlet "Försmöädluhaitar, bikymmar u obo". Slutklämmen lyder:
"Um någe jär riktut gale da tänkar ja iblant pa kaln sum säge en gangg för länge sen da´n tykktt att alltingg gikk än imot:
- Vaim har sägt att int iss jårdi jär en ann´n planets helvitte?
- (Vem har sagt att inte denna jord är en annan planets helvete?)
Häftet som innehåller illustrationer av författaren och en lista med förklaringar över svårare gutamålsord är tryckt av Wessmans Musikförlag.