arl Romins bronsfontän "Ymnighetsgudinnan" från 1899, omgiven av levande blommor och vattensprutande grodor, också dessa av brons, har under mera än hundra år varit ett vackert inslag i stadsbilden och är troligen Visbys äldsta bevarade offentliga konstverk.
Karl Romin (1858-1922) var uppväxt i grannskapet, på Strandvägen i Visby, men studerade i Uppsala och Stockholm innan han kom in på Konstakademien i Düsseldorf där han bland annat studerade och lärde sig etsning.
Teckningslärare
Tillbaka i Visby arbetade han som teckningslärare, han var en av stiftarna till Snäckgärdsbaden och engagerad i DBW. Bland annat var han ansvarig för renoveringen av väggmålningarna i Burmeisterska huset.
Frusit sönder
Flera personer har reagerat starkt på att konstverket nu fått en helt ny kulör, helt främmande från den patina som verket fått under de senaste drygt hundra åren.
- Man kan inte måla en bronsskulptur, menar några av de som hört av sig till Gotlands Tidningar.
- Är det fråga om vandalisering, eller är det ett upptåg av studenter?
När vi ringer upp ansvarige arbetsledaren på Parkförvaltningen i Visby, Sune Melander, får vi svar på våra frågor.
- Det är en konstig historia, men de invändiga vattenrören i skulpturen frös sönder under den senaste vintern och den var den så full av kalkavlagringar att vi var tvungna att göra den ren.
- Vi blästrade den ren för att sedan ge den ett skyddande lager av färg, berättar Sune Melander.
Blir mörkare
Enligt Sune Melander var "Ymnighetsgudinnan" redan tidigare målad och han lovar att kalken i vattnet snart kommer att återge skulpturen samma mörka färg som tidigare.
- Den kommer att bli mycket mörkare av vattnet, det är bara nu i början den kommer att se så här ljus ut, säger Sune Melander.
Han berättar att det blir mer och mer kalk i Visbys vatten och att det blivit en drastisk förändring bara de sista fem åren.
- Vi har också problem med dammen utanför muren på Tage Cervins gata, där kalken försvårar möjligheterna att göra rent.
- Vi var helt enkelt tvungna att göra rent skulpturen för att kunna underhålla den och ha den kvar i miljön, säger Sune Melander.
Pissgudinnan
Några som GT pratat med tycker att en bronsskulptur inte bör målas utan få den gröna patina som tiden ger bronset.
Det finns mycket nostalgi inblandat och att det är ett kärt offentligt konstverk i stadsmiljön råder inget tvivel om.
I folkmun, kallas ibland Karl Romins skulptur för "Pissgudinnan", om det beror på vattenstrålarna som träffar skulpturen eller om det var ett ställe man stannade till vid när det trängde på, är det dock ingen av dessa som kan svara på.
Att stadsbilden är i ständig förändring är givet, men nu återstår det att se om Sune Melander får rätt - att "Ymnighetsgudinnan" intar sin tidigare mörka kulör och att stadsbilden vid Packhusplan återgår till det som en gång varit.