Brynolfsson dras till Macbeth
En man vars symptom finns i var och varannan dagstidning.
- Det intressanta med Macbeth är att han är så medveten om att han begår en ond handling, att han kommer att bli plågad och få samvetskval om han gör det här, säger Reine Brynolfsson.
Inför premiären i maj berättade regissören Staffan Valdemar Holm om den sömnlöshet som drabbat stora delar av ensemblen, och om hur "Macbeth" ditintills aldrig blivit någon publikdragare på teatern. Den förbannelse som skrockfullt sägs vila över Shakespeares 400-åriga drama verkar dock inte haft någon avskräckande inverkan på Reine Brynolfsson. Han berättar att han alltid känt en dragning till just Macbeth, till den av Shakespeares roller som kanske tvivlar än mer än Hamlet, men som låter maktbegäret ta över vankelmodet.
Macbeth mördar för att bli kung samtidigt som Shakespeare låter honom förkroppsliga en diskussion om manlighet.
"Avköna mig", säger Lady Macbeth i en berömd replik. I en manlig värld tycker hon sig inte kunna handla som kvinna. Och i hennes ögon är den man som inte handlar inte längre någon man.
- Hos Macbeth finns det en brist någonstans, och hur den har uppstått vet inte jag, det är en brist i hans manlighet, en svag punkt, som hon utmanar. Hade han varit helt trygg hade han bara kunnat säga "jag gör som jag tycker". Men på grund av den här bristen måste han kompensera, och det är den där kompensationen som är det farliga. Det är den som ger honom kraft och leder honom fel.
- Jag tror inte man kan slå upp en tidning i dag utan att se den här kompensationssträvan.
Reine Brynolfsson uppehåller sig inte vid uppsättningens militära miljö, vid fältsjukhus och långa vadmalsrockar. Istället går han rakt in i dramats kärna, i själva psyket.
- Macbeth slåss ju med sitt inre, det är inre demoner han slåss med.
Att hitta nedsättande teaterkritik om Reine Brynolfsson går inte. På scenen, i tv-rutan och på duken fångar hans karaktärer uppmärksamheten från första stund. När han för några år sedan fick Dramatens O?Neillstipendium var det med motiveringen att det gick till en skådespelare "som oavsett scen och sammanhang tycks vara besatt av själva gestaltandet."
Är du besatt?
- Jag skulle i alla fall inte må bra om jag inte fick stå på scenen.
Mellan gästspelet i Belgrad och det förestående sommarspelet på Dramaten kopplar han av från Macbeth med - teater. Reine Brynolfsson brukar se så mycket han kan och har just varit i London och sett Katie Mitchells uppsättning av "Måsen". I väskan har han en bok om regissören Peter Brook och under festivalen Musik vid Siljan ska han spela sin Strindbergmonolog "Paralysie Générale". Medan "Macbeth" är ett fullfjädrat och storslaget kostymdrama på största nationalscenen är Strindbergsmonologen, till det yttre, rena gatuteatern.
- Det är jag, en presenning och två ägg.
Reine Brynolfsson talar om en resa in i ett psyke, om en man som blottar sina svagheter och sin längtan efter kärlek. Tillsammans med dramatikern Jacob Hirdwall arbetade han i Dramatens bibliotek. Han satte samman monologen utifrån delar och fragment av Strindbergs brev och essäer, av andra texter än just de dramatiska. Även titeln hittade han hos Strindberg, "Paralysie Générale", stillastående kreativitet.
- När jag slog upp det var det ett symptom på syfilis.
Efter premiären 2004 har han bevarat föreställningen på sin personliga repertoar.
- Den har betytt mycket för mig, samtidigt som jag upptäckte att det är otroligt svårt att göra en monolog.
Så jobbar vi med nyheter