Journalisten Jesper Bengtson svarar i sin bok "Aung San Suu Kyi - en kamp för frihet" ganska bra på den första frågan. Bara ganska bra, för författaren hoppar på modernt sätt mellan olika tidpunkter. Förvirrande i en faktabok!
Suu Kyi är i högsta grad sin fars - general Aung Sans - dotter. Den geniale, bisarre och oberäknelige mannen var burmesernas store frihetshjälte.
För att bli av med britterna anslöt han sig till de japanska ockupanterna under andra världskriget men bytte sida i tid.
Triumfens ögonblick kom 1947 när Aung San i London kunde underteckna Burmas självständighetsförklaring.
Kort därpå mördades han brutalt av rivaler. Kanske hade Aung San kunnat civilisera den dominanta armén och förbereda ett demokratiskt styre.
Husarrest i 15 år
Modern - Khin Kyi - beskrivs av Bengtsson som en burmesisk Alva Myrdal. På en gång undergiven sin man och karriärkvinna. Hon blev bland annat Burmas ambassadör i Indien.
Där påverkades Suu Kyi starkt av Gandhis ickevåldsprincip. Studier och äktenskap i Oxford följde. Ett akademikerliv i väst verkade utstakat.
Vid besök i hemlandet 1988 rycktes hon med av demokratirörelsen och blev den självklara ledaren.
Generalerna har nästan krossat den men inte vågat mörda henne. Istället har hon hållits i husarrest i 15 år.
Tilläts vinna ett val
På sistone har regimen till synes luckrats upp något. Aung San Suu Kyi har tillåtits vinna ett val. Vad betyder det?
Just där lämnar boken oss i sticket. Utan en analys av landet Burma och dess ekonomi (som generalerna kört i botten) är utvecklingen obegriplig.
Försöker generalerna "bara" globalisera det slutna Burma efter kinesisk förebild? Och själva behålla makten?
Kan Suu Kyi ändra maktstrukturen? Kan hon mobilisera landets fredsälskande buddister mot generalernas våld?