Christer Hall bygger ut "Tigern" till teaterkonst
Föreställningen, i två akter och med två små rätter ingående, hade premiär i fredags på intima Fotogalleriet i Visby där en liten scen klämts in. Cirkuspåminnande musik ljuder när en hängselbyxiklädd Christer Hall försedd med vandringsstav gör entré utifrån trädgården och intar scenen med dess enkla men funktionella rekvisita: en sliten träkista som sedermera även visar sig kunna fungera som talarstol samt en cymbal. Även om han senare också plockar fram några ytterligare, dolda attiraljer.
Så börjar han sin halsbrytande berättelse. Om hur han på krigsmarsch i Kina efter en översvämning sårad hamnar i en grotta där en oväntad vänskap utvecklas mellan honom och hans räddare, en tigerhona och hennes unge. Inledningsvis blir berättaren matad med tigermjölk men så småningom är det tigerduon som kräver att han grillar det köttbyte de släpar hem. Ett rymningsförsök från tigrarna misslyckas och slutsatsen blir: Gör er aldrig av med tigern.
Nobelpristagaren (1997) Dario Fos "Tigern" är givetvis en allegori, byggd på en kinesisk fabel som Fo hörde under ett besök i Shanghai. En av legenderna kopplad till Den långa marschen på 1930-talet om samarbete människa-djur. Att äga tigern är enligt kinesisk visdom dessutom detsamma som att inte lägga sitt öde i någon annans händer, allra minst någon politisk ledares. Människan står stark, ensam eller tillsammans med andra.
Christer Hall/Teatergiveriet ger en starkt bearbetad version. Han har spelat pjäsen flera gånger tidigare och kan den utan och innan. Han stuvar om och lägger in dagsaktuella företeelser som Arla och sms. I sitt tal växlar han mellan rikssvenska och gotländska vilket oftast förstärker den dråpliga tonen i berättelsen. Och när han onomatopoetiskt illustrerar ett samtal mellan tigermamman och ungen är det stor skådespelarkonst.
Andra akten mal några gånger på tomgång när historien tänjs ut lite för mycket. Då försvinner fokus och delar av den vässade skärpan i berättelsen. Och att publiken vid ett tillfälle skall tvingas medagera med rytningar känns synnerligen daterat. Bort med det.
Men som helhet är det en övertygande enmansföreställning signerad Christer Hall.
Så jobbar vi med nyheter