Då bönderna räddade Gotlänningen från GA
Tidningen Gotlänningen var på fallrepet och skulle räddas genom en sammanslagning med Gotlands Allehanda. Men istället gick bönderna in och fick Gotlänningen att överleva genom den så kallade "föreningssidan".
Foto:
Att titeln talar om Dubbe (namnet Luft-Kalle förklarar vi längre ner) beror på att Jacob Dubbe var en av prenumeranterna på Gotlands första tidning.
Nära att duka under
Carl-Erik Nilsson inleder nämligen boken med en snabbskiss över tidig gotländsk tidningshistoria - från Wisby Tidnings" start 1811 - och fram till vad Carl-Erik Nilsson kallar "överlevarna", det vill säga dagens tidningar GA och GT, den senare som bekant frukten av ett samarbete mellan Gotlänningen och Gotlands Folkblad.
Det är främst Gotlänningens historia som berättas i boken. Dels var det på Gotlänningen Carl-Erik Nilsson, bördig från Röstäde i Ekeby, arbetade på 1950-talet. Dels är han sedan ungdomen hängiven centerpartist, efter SLU-tiden och efter åren på Gotlänningen har han arbetat inom Centerns presstjänst, som informationsansvarig hos regeringen, som kommunalråd och senast som chefredaktör.
Boken handlar därför övervägande om politik, inte enbart beroende på författarens engagemang utan främst för att tidningarna förr var partipolitiska organ, startade och drivna av partipolitiska skäl.
Gotlänningen, tidigare högertidning, köptes upp av Bondeförbundet 1936. Ingen lysande affär, och det var väl inte meningen heller, men på 1950-talet började ekonomin bli så usel att tidningen var nära att duka under.
Det är nu det mest spännande händer, ett spel bakom kulisserna som få kände till. Hur Gotlänningen med dess styrelseordförande Erik Forslund sökte hjälp hos högertidningen GA. Hur förhandlingarna om en sammanslagning mellan de två tidningarna var långt gångna när istället böndernas föreningar, främst GLC, Slakteriet och RLF, beslutade rädda Gotlänningen genom en så kallad "föreningssida".
Det innebar att de betalade 55 000 kronor för en sida fylld med annonser och meddelanden från föreningsrörelsen att införas en gång i veckan.
Det här väckte ett ramaskri från högerhåll och en grupp högerbönder försökte med hjälp av en advokat i Stockholm olagligförklara stödet till Gotlänningen. Men vid ett avgörande möte steg Per Svensson myndigt fram och sa:
- Det är vår tidning och våra pengar det handlar om. Här är det vi som bestämmer. Sen får advokater i Stockholm tycka vad de vill...
Så blev föreningssidan kvar, och Carl-Erik Nilsson kommenterar:
"Så kunde det gå till på den idylliska tid då Gotlands bönder ännu bestämde över sina egna angelägenheter... Drygt femtio år senare bestämmer man inte över vare sig tidning eller pengar".
Spännande historia
Men föreningssidan var ändå bara en temporär lösning, de 55 000 kronorna räckte inte i längden. Så 1962, efter ännu ett misslyckat frieri till GA, togs första steget till det samarbete Gotlänningen-Gotlands Folkblad som till slut blev Gotlands Tidningar.
Boken avslutas med porträtt av några journalistprofiler från Gotlänningens 50-talsredaktion; K G Anderson, Arvid Ohlsson och främst Henning Jakobson, politisk redaktör på Gotlänningen och den som låg bakom tillkomsten av föreningssidan. Henning kallades också Luft-Kalle efter sina flygande reportage.
Det är en spännande historia Carl-Erik Nilsson berättar, och avslöjar, i den här boken. Spännande inte bara för oss som var med på den tiden, utan för alla med intresse för gotländsk historia.
Så jobbar vi med nyheter