Då kvinnorna inte längre ville vara "kaffekokerskor"

Så är den då äntligen klar, Anders R Johanssons andra del i "storverket" om gotländsk arbetarrörelse. Den del som från början var tänkt att bli den sista men nu kallas "band II" och somkommer att följas av ännu ett (eller flera?).
Andra bandet av "Arbetarrörelse på en ö" (Bokverksta´n i Örebro och Haimdagars förlag) handlar om 30-talet. Ett årtionde då öns arbetarrörelse växte rejält, till över hundra olika föreningar och till cirka 5000 medlemmar. Ett årtionde då öns socialdemokrater fick sin förste riksdagsman, K F Söderdahl, och inte minst den tid då kvinnorna började synas mera. Från att ha fått agera "kaffekokerskor" på grabbarnas/gubbarnas möten tog de nu för sig alltmer.

*
Precis som första bandet är det här ett mäktigt verk. 560 välmatade A4-sidor fyllda av fakta, sammanfattningar, översikter, detaljer, utdrag från protokoll, referat från möten och debatter som ger en bild av hur man tänkte och resonerade. Här berättas inte enbart om sossar utan om de på vissa ställen ännu starka syndikalisterna, om kommunister, fascister och nazister. Det talas om "det bruna bältet" tvärs över Gotland där nazisterna i vissa socknar var mycket starka, närmare 30 procent i till exempel Anga och Hejdeby. Anders Johansson ägnar dem mycket utrymme och tar sig friheten att göra jämförelser med senare tiders partier Ny Demokrati och Gottlandspartiet!

*
Det fackliga arbetet får naturligtvis stort utrymme med nära inblickar i många olika arbetsplatser, inte minst i stenbrotten. Man får följa förhandlingar och strider, där det inte alltid är arbetare mot arbetsgivare utan också lokalavdelningar som fajtas med sina egna förbund. En strid som får bra utrymme är den vid cementfabriken i Slite då "hygglige" patron Nyström efterträds av Arendt de Jounge och Skåningarna tar över majoriteten i bolaget. Arbetsdomstolen fick träda in.
Ett tag tror man att Anders Johansson rentav glömt bort södra Gotland. Allt är så koncentrerat till norr, där får varje ort stort utrymme, och där fanns förstås det allra rödaste Gotland. Men - så småningom ägnar han sig också åt andra delar och har snart gett sig in i de flesta socknar, ända ner till Hoburgsgubben. Vissa orter får större utrymme som Klintehamn och Roma, men också många mindre, av bönderna dominerade socknar finns med. Tyvärr är källorna från mellersta och södra Gotland ganska magra, och resultatet blir därefter.

*
Inte bara fack och SAP berörs. Också organisationer av diverse slag får vara med; Verdandi, Unga Örnar, SSU, ABF med flera. Därtill kommer allt från visor och dikter till diverse arbetarminnen berättade av "dem som var med". Plus utvikningar av diverse slag.
Nämnas måste också alla dessa bilder. Anders Johansson har en otrolig förmåga att ragga upp bilder från alla möjliga och omöjliga håll. Från landsarkivets källargömmor, från Cementas arkiv, han har väl utnyttjat Holmerts arkiv, hembygdsföreningar har ställt upp med gamla bilder liksom många privata samlare som Calle Brobäck och Bengt Brolin. Resultatet har blivit en hel mängd bilder, många dock i det lilla formatet för utrymmets skull. Imponerande - och Anders Johansson måtte ha lagt ner ett enormt deckarjobb för att få fram namnuppgifterna!

*
Som sagt, ett storverk är det. Dock knappast lättläst. Det är en bok att ta i små portioner, men det finns ett riktigt bra innehållsregister plus ett utförligt personregister som gör boken till en utmärkt uppslagsbok.
När jag anmälde första delen tyckte jag att Anders Johansson började bli värd bland annat kommunens stora kulturpris. Det här bandet är ännu ett starkt motiv för det.