Da Vinci i fjällvärlden
Ett mäktigt dån rullar genom fjällvärlden, följt av ett kraftigt ljussken som skrämmer människor från vettet.
Ett naturfenomen? Ett mystiskt väsen - eller ett nytt militärt vapen under brinnande andra världskrig?
Den mytiska Ernteköningin är en av gåtorna i Andreas Marklunds "Skördedrottningen" som i korthet är en berättelse om uråldiga förbannelser, om en extremrojalistisk sammansvärjning med nazibruna inslag under Polstjärnans och om jakten på en forskare som ägnat tio år åt egendomliga hembygdsstudier och sedan försvunnit spårlöst.
*
Handlingen har två tidsspår. Det ena i nutid då två unga forskare får en cd späckad med gamla urkunder och egendomliga dokument efter Fabian, deras kompis som försvunnit i Västerbottens tysta ruvande skogsvärld.
Olof är en nördig historiker med en oskriven militärhistorisk uppsats som ständigt dåligt samvete och en fascination för andra världskriget som arv efter farfar, som var med om någonting så hemskt under kriget att han ibland går undan och "låser sig som en musselkäft". Carolina, som blev politiskt anfäktad, ägnar sig åt att spåra nazister och skriva för Expo med risk för eget liv. Carolina och Olof ger sig ut på en farlig expedition för att söka efter Fabian.
Den andra spåret drogs upp i snön i februari 1942 då en superhemlig grupp forskare, militärer och meniga sändes ut på ett uppdrag i svensk-norska fjällen för att undersöka det mystiska väsen som skakade fjällvärlden - och för att snoka. Då fanns en militär storkonfrontation mellan England och Tyskland som en tydlig skugga och världskriget hotade att spilla över på Sverige. Det den här gruppen skulle uppleva överlevde inte många.
*
Andreas Marklund är historiker vid Köpenhamns universitet och har parallellt med "Skördedrottningen" jobbat med en biografi om Magnus Stenbock som kommer nästa år. Det här är hans romandebut och han har redan jämförts med skräckstorheter som Johan Ajvide Lindqvist och Stephen King.
Jag erkänner att jag var rätt såld efter att ha läst halva boken, men mer beredd att jämföra med Browns Da Vinci-coden - och låta den svenska boken vinna. Intrigen är fantastisk men trovärdig, otroligt spännande, bra uppbyggd. Språket är spänstig och humoristiskt och jag har nog aldrig läst så många och så dramatiska beskrivningar av mörk ruvande granskog, kyla, ödslighet och rädsla.
Men. Jag hade en gång en kollega som kunde prata ungefär så här; i en enda lång elastisk ramsa, rappt och flytande, späckat med svåra ord och giftigheter. Imponerande, men tröttsamt i längden.
På slutet är jag rätt less på Marklunds manér med alla tydligt instoppade synonymer som kryddar texten likt vitlök i en lammstek. Krigsspåret tonar bort och upplösningen i nutid är mer än skruvad. Men jag är nog ändå beredd att smyga upp Marklund bakom Dan Brown.
Så jobbar vi med nyheter