Dagerman har tagit plats som en av våra stora författare
Norstedts förlag har i samarbete med Stig Dagerman-sällskapet återutgett några av Stig Dagermans främsta böcker. I själva verket fyra av de sex han publicerade under sin livstid. Sex böcker som skrevs under fyra år.
Stig Dagerman. Foto:Tore Falk/SCANPIX
Foto: Tore Falk
Mera blev det inte innan skrivkrampen satte in. Med dessa böcker har Dagerman tagit plats som en av våra stora, omistliga författare.
"Ormen", "De dömdas ö", "Bränt barn" och "Tysk höst" finns nu åter i smakfulla utgåvor med förord och kommentarer. Jag har åter med stor beundran läst två av dem. "Bränt barn" med förord av Per Olov Enquist och "Tysk höst" med förord av ingen mindre än nobelpristagaren Elfriede Jelinek. Det här är inte en recension i vanlig bemärkelse. Stig Dagerman är vid det här laget färdigrecenserad. Men att påminna om detta författarskap är i högsta grad på sin plats i en tid där litteratur i allt större utsträckning börjar betraktas som färskvara.
En av de stora
Dagerman blev ju bara trettioett år gammal men betraktas ändå som en av de stora svenska författarna och inte bara här hemma. Om jag räknat rätt i Hans Sandbergs kommentar till "Bränt barn" är denna roman utkommen i arton olika länder.
Hösten 1946 reste Stig Dagerman runt i de brittiska och amerikanska ockupationszonerna i Tyskland och besökte också Berlin. Artiklar skrevs utifrån de brev han skickade hem för Expressen och publicerades från december 1946 till april 1947. De samlades till boken "Tysk höst" redan samma vår.
Stig Dagerman reser runt i det sargade Tyskland och beskriver vad han ser, allt det man sett i svartvita journalfilmer men aldrig riktigt förstått eftersom man inte varit där. Inte känt dofterna, smutsen, lidandet, skammen, ofattbarheten i ett ruinland där tankarna på tusenårsriken ersatts av ibland omöjligheten att få tag på några potatisar eller en klick margarin hur man än försöker. Vad betyder politisk retorik i ett sådant sammanhang?
Han dömer inte
Stig Dagerman rapporterar, han beskriver, men han dömer inte, han sentimentaliserar inte men visar i all saklighet en del av resultatet av det vansinne som gått genom världen. Det finns de som menar att detta är det bästa och riktigaste som skrivits om Tyskland efter kriget och det märkligaste kanske är att den som gör det är en yngling på 23 år.
"Tysk höst" har den otvivelaktiga fördelen att den visar de gråskalor som verkligheten består av, inte de lättköpta svart-vita facitsvaren som varit så vanliga i beskrivningen av Tyskland före, under och efter kriget. De människor som bor i ruinernas källare är inte i första hand krigsförbrytare utan alldeles vanliga människor som råkade vara födda just där och då och som kanske av hela sitt hjärta var antinazister. Men de allierade bomberna kunde inte skilja på fiende och vän och därför blev det som det blev.
Till Frankrike
Framgången med boken får Expressen att sända ut den unge författaren igen. Den här gången, hösten 1947, till Frankrike för att möjligen åstadkomma en pendang till Strindbergs reportagebok "Bland franska bönder". Förskotten kommer men inga texter skrivs. Situationen blir allt mer ohållbar.
Fram emot sommaren hamnar Dagerman med fru och ett av barnen i en by i Bretagne. Där börjar han skriva det som skall bli "Bränt barn" och den skrivs efter en noggrann plan på mindre än två månader.
I oktober 1948 kommer romanen ut. Den får ett sjuttiotal recensioner, de allra flesta starkt berömmande även om många inte känner igen den "gamle" författaren. Men efter resan i Tyskland var den individuella ångestlitteraturen inte längre möjlig.
En laddad, skenbart enkel historia om en vanlig familj på söder i Stockholm. Som P O Enquist så träffande skriver i förordet: "En enkel roman om en ung svikare, ett ångestfyllt självporträtt skrivet av en tunnhudad författare som inte orkar med sina egna svek, och världens, och förväntningarna, och geniförklaringarna..."
En roman om den unge Bengt som efter moderns död förälskar sig i faderns nya kvinna men som till slut genom sitt trots och förälskelsen, hur orätt den än synes, når ett slags befrielse. Något som inte stod romanens författare till buds.
Tidlös roman
Bränt barn har på något sätt alltid funnits tillgänglig i nya upplagor, vilket sannerligen inte gäller många romaner från fyrtiotalet. Den har gjort sig tidlös. Dagerman orkade själv bara med en ansträngning till. "Bröllopsbesvär" från barndomens lantliga uppväxt. Sedan en mer eller mindre förlamande tid fram till självmordet i det stängda garaget.
Men en författare som skrivit böcker som "Tysk höst" och "Bränt barn" är alltid aktuell. Det är bara att hoppas att nya generationer läsare skall nå fram till de här litterära nödvändigheterna.
Så jobbar vi med nyheter