Dags att skippa naturtemat och ta fram människorna

NÄR JAG SKA skriva detta måste jag först ägna en halv minut åt att försöka komma ihåg vad "Boog & Elliot - Vilda vänner" egentligen handlade om, och jag tror att jag faktiskt snarare kan skylla det på fru Murdocca, filmens producent, än på herr Alzheimer.
För det är uppenbart att den amerikanska animationsindustrins värsta fiende är brist på nya historier. Roliga djur som är på resa och bråkar och blir vänner - kom igen, är det "Ice age", "Madagaskar" eller "På andra sidan häcken" vi pratar om?
Ingetdera. Det är "Shrek". Stor trulig kille får liten fyrbent pratkvarn som ofrivillig sidekick och tvingas ta med honom på överlevnadsmarsch genom skogen.
Därmed inte sagt att "Boog & Elliot" är dålig, för det är sällan sådana här filmer. Kidsen kommer att skratta, inte minst när den gigantiska grizzlyn Boog blir bitchslappad av vartenda smådjur i skogen.
Däremot är den ängslig, tillbakahållen och livlöst. Till och med naturscenerierna, som var så episka i "Bilar", lyckas se ut som billiga papperskulisser.
Men pälsarna, däremot. Lita på att varje individuellt hårstrå fladdrar i vinden. Amerikansk animerad film är i dag en orgie i önskad hårväxt och industrin är mer besatt av hår än en genomsnittlig svensk tonårstjej.
Jag tror att det är dags att skippa det där naturtemat nu. Sluta att datoranimera skogarnas alla djur. Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa. "Superhjältarna" visade att människan inte bara funkar i animerad form, hon är datorskapelsens krona.