När Helena Högberg som dåvarande danskonsulent år 2003 producerade dansföreställningen "Den ofullbordade himlen" låg fokus på kvinnorollen. Föreställningen dansades under Internationella kvinnodagen på Länsteaterns scen.
- Redan då tänktes tanken, att någon gång åter använda amatördansare för att skapa ytterligare en föreställning med fokus på mannen, hans dans, hans kraft och skörhet, hans önskan om samhörig och om dess svårigheter, säger Helena Högberg.
Det är drygt två veckor kvar till premiär när vi träffas i domkyrkan för att se några scener ur dansföreställningen "Dyre broder!". Tre av de sju amatördansande herrarna finns på plats, liksom några av de kvinnliga, professionella dansarna, samt domkyrkoorganisten Claes Holmgren som ska ge föreställningen musikalisk dräkt från sin plats vid orgeln.
Män och döttrar
"Dyre broder!" är ett samarrangemang mellan Länsdansen, Länsmusiken och Länsteatern. Förutom de totalt 13 dansarna medverkar också Gotlands blåsarkvintett från Gotlandsmusiken och ljusdesignern Ulf Grönhagen från Länsteatern.
- Ända sedan jag tillträdde halvtidstjänsten som projektledare för Länsdansen har jag samlat en grupp män som en gång i veckan träffats för att dansa, berättar Helena Högberg.
- Jag var en av de tillfrågade att vara med. Det verkade kul, men vi visste inte vid starten att det skulle utmynna i en föreställning, säger Mart Marend, en av de sju männen i gruppen.
Tillsammans med Bosse Hansen, Benny Jansson, Björn Kopf, Hampus Nordenblad, Ulf Palmenfelt och Lasse Pettersson är Mart Marend snart redo för de sex föreställningarna i domkyrkan.
- I samdans med sex yngre professionella dansare, de unga kvinnorna, döttrarna och framtiden, ska vi skapa bilder som är sköna och oroande, som vill behaga och obehaga, förklarar Helena Högberg.
Fulländad scen
Länsdansen på Gotland har heller ingen egen scen utan måste förlita sig till olika samarbeten. Idén att skapa denna föreställning i domkyrkan föll sig naturligt och när Claes Holmgren fick en förfrågan svarade han genast ja.
- Det handlar om ett ömsesidigt förtroende och vetskapen att det alltid händer något med Helenas idéer och så har rörelsen i det här rummet att göra, menar Claes Holmgren.
- Här finns rummet, akustiken - en häftig och fulländad scen helt enkelt, menar Mart Marend.
- Och här spelades kyrkospel redan under medeltiden, fyller Björn Kopf i.
Vad de tretton dansarna har gemensamt, trots de olika färdigheterna i dans, är koncentrationen, inlevelsen och i bästa fall musikaliteten.
Publiken kan förvänta sig ett häftigt möte i kyrkorummet där förhoppningen är att en längre livserfarenhet också ska bidra till att ge rörelserna en mening - ett möte mellan äldre erfarna män och döttrarna och det som är framtiden.
Lyder dansarna
Dansarna tar kyrkorummet i besittning till Claes Holmgrens orgelimprovisationer och blåsarkvintettens musik som består av stycken komponerade av Hindemith och Ray Naessén.
- För mig som musiker gäller det att tillföra, vara lyhörd, att lyda dansarna, menar Claes Holmgren som i utbyte får del av dansarnas mod och intelligens.
De sex kvinnorna på scenen består dels av de tre andraårseleverna på Gotlands dansutbildningar, dels tre professionella dansare. Camilla Myrdal är koreograf och danspedagog på Athéneskolan, medan de två övriga kommer från Stockholm.
Hanna Strandberg har studerat vid danshögskolan och Karin Sandström-Lapukins vid Svenska balettskolan.
Premiären dansas på fredag kväll.